På förekommen anledning – frågor om varför jag inte tillåter kommentarer på den här bloggen – så vill jag tala om, att det är ett mycket medvetet val. När bloggen kom och blev allt vanligare, var den till stor del interaktiv. Och är det fortfarande. Men bloggen och bloggandet har utvecklats genom åren och det finns allt fler som, liksom jag, skriver för att bli lästa men inte nödvändigtvis offentligt kommenterade. Lite som papperstidningar: man informerar och berättar men efterfrågar inte direkta, omedelbara kommentarer från läsarna.
Med tanke på att man som bloggare har ansvar för vad som står på ens blogg tycker jag att det är ganska självklart att man inte kan ha helt fria kommentarsmöjligheter – se vad som hände Carl Bildt som anklagades för att någon annan, någon om kommenterat inlägg på hans blogg, skrivit rasistiska inlägg! Jag skulle varken ha tid eller lust att sitta och ständigt övervaka vad folk skulle skriva i kommentarer på min blogg. Om risken för rasistiska eller på annat sätt olämpliga inlägg inte fanns så skulle det vara en helt annan sak. Då skulle många vettiga, kloka människor kunna bidra med värdefulla och intressanta kommentarer. Men i verkliga livet fungerar det tyvärr inte så.
Det går ju att kommentera inlägg genom att avända mejlfunktionen och en del gör det. Dock: om för många skylle göra det så skulle jag inte hinna läsa vad de skriver, än mindre svara. Men de som har följt min blogg länge har sett jag jag ibland citerat mejl som jag har fått (med vederbörandes tillstånd) eller inbjudit till gästbloggning. Och så här kommer det att förbli: det är jag som är "ansvarig utgivare" och det är därför jag som bestämmer vad som står på min blogg.
Jag ska också passa på att tacka de läsare som i kloka och välformulerade mejl hört av sig om allt möjligt som jag bloggat om och både hållit med och tyckt helt annorunda. Det har varit – och är – mycket stimulerande med respons – bara det inte blir för mycket för en ideellt bloggande person med ont om exra tid…