En migga skriver, apropå inlägget Om boken Världsmästarna:
Jag ska skaffa boken, det blir nog intressant läsning. Avsnittet om ”De apatiska journalisterna” låter lovande. Vi har ibland skämtat på verket om ”de apatiska handläggarna”. Det kan kanske tyckas vara cyniskt eftersom ingen av oss sondmatas etc, men under årens lopp så har vi haft skiftande ledningar och precis när vi blivit upplärda att göra en sak på ett visst sätt så kommer nya direktiv som säger att vi inte alls ska göra så. Utan på ett annat sätt. Risken finns att man till slut blir nästan apatisk.
Ibland har vi inte fått några direktiv eller något stöd alls, utan har varit tvungna att uppfinna hjulet själva. Och det har lett till rättsosäkerhet: det kan inte vara OK att jag sitter och skriver skriver avslag på en ansökan medan handläggaren mitt emot mig beviljar ansökan när det rör sig om två mycket snarlika ärenden, från samma land, med samma asylskäl och med samma bevisning.
Många av oss är, om inte apatiska, så åtminstone frustrerade. Hur än vi gör så blir det fel och vi tillskrivs egenskaper som att vi är ”dumma och onda” etc. ( Gellert Tamas m.fl.)
