Familjen kom till Sverige från Kosovo första gången år 2002, innan Rion var född. De har sökt och överklagat Migrationsverkets beslut sex gånger och levt som gömda i fyra år. Svenska myndigheter finner inga skyddsskäl för föräldrarna, men när det gäller barn ska myndigheten ta hänsyn till deras anknytning till Sverige. Den är stark eftersom de gått hela sin skoltid här och alla barnen känner sig som svenska.
Så rapporterar SVT Västnytt den 14 november i inslaget Utvisningsbeslut skickades till femåring. Lyssnar man på reportern så låter det lite som om det finns en indignation över den situation hon rapporterar om. Inte över att en familj, som redan för elva år sedan inte befanns ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, är tillbaka igen – eller fortfarande är kvar – i landet efter sex avslag hos både Migrationsverket och i migrationsdomstol. Nej, utan för att utvisningsbeslutet av misstag – beklagligt men inte världens undergång – skickades i en femårig sons namn! Och – och detta är det märkligaste – för att familjen har struntat i svenska lagar och beslut och ogrundat, enligt myndighet och domstol, återigen söker uppehållstillstånd men inte får det!
Vad är det som är så svårt att förstå?
• Att Sverige – med bland världens generösaste asylsystem – inte ger bostad, skola, försörjning, utbildning åt personer utan laglig rätt att befinna sig här?
• Att man inte kan ansöka om uppehållstillstånd en sjunde och en åttonde gång baserat på att man ju redan sökt så många gånger och varje gång fått avslag, för att man själv anser att man – oavsett sex avslag – ändå ska ha rätt att leva i Sverige?
Mamman i familjen säger att hon ”förstår inte hur Migrationsverket resonerar” som inte låter henne och hennes familj stanna i Sverige. Hur är det möjligt att ingen, under elva långa år, har lyckats förklara för henne att det finns en utlänningslag i Sverige som stadgar vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige? Och att hon och hennes familj inte uppfyller dem? Och att det inte finns en paragraf i denna lag som säger att ju fler gånger man belastar asylsystemet och ansöker om något man redan en, två, tre, fyra, fem och sex gånger har fått ”nej” på, desto mer rätt har man att ändå, till slut, få uppehållstillstånd?
I slutet av texten på SVT Västnytts hemsida meddelar SVT Västnytt (Public Service…) att:
Västnytt kommer att sända live från protesterna klockan 14.30 på torsdagen.
Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av protester mot att svenska myndigheter och domstolar följer en lag, stiftad av Sveriges regering och riksdag? Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av sådana protester när allmänheten (the public) redan informerats om att familjen sex gånger fått ”nej” på sin ansökan om att få uppehållstillstånd i Sverige?
En lärare talar indignerat om ”orättvisor som är helt uppåt väggarna” i inslaget. Vilka ”orättvisor” hon talar om är svårt att veta. Att myndighet och domstol sex gånger avslagit ansökan från en familj utan lagenligt grund att beviljas uppehållstillstånd? Är det det som hon anser är ”orättvist”? I så fall har hon inte förstått vad lagar står för, och att lagar ska följas i en civiliserad stat. Man kan inte bara tycka något och mena att ens eget tyckande ska upphäva demokratiskt stiftade lagar; hur skulle det se ut om man faktiskt började tycka att det eller det lagenliga beslutet är ”orättvist” och vägrade följa beslut/domar? Det skulle bli kaos och anarki.
Till slut: Det är i första och största hand varje utländsk familjs – inte Sveriges – sak att se till sina barns bästa (samma sak gäller givetvis också svenska familjer, men just här handlar det om en utländsk familj som sökt sig till Sverige och begärt att få uppehållstillstånd och vistats här illegalt under – som det får förstås – längre perioder). Och den här familjen har i ca tio år vetat att den inte får bosätta sig här. Sverige har varit tydligt.