Haveriet blir allt mer uppenbart.
Nu ska riksdagen (enligt TV4 Nyheterna och SVT Rapport) granska Migrationsverket och kräver information om hur verket arbetar med bland annat ärenden som rör barn. Och Migrationsverket å sin sida kritiserar socialtjänsten som inte gjort vad den skulle ifråga om att efterforska den lilla Haddiles mamma, så som alltid ska ske när barn placeras i familjehem. Och socialtjänsten kommer med vad som låter som nödlögner eftersom, som vanligt, ingen vill ta ansvar för någonting.
Hela havet stormar och om någon tror att något blir bättre vad gäller invandringsfrågor (asylsökande och hitkommande EU-medborgare) genom åren, så tror den fel. Haveriet har kunnat anas och skönjas under många år och kan idag ses IRL. Att nu, när klockan är en minut i tolv (eller kanske rentav en minut över…) börja intressera sig i riksdagen är, med förlov sagt: alldeles för sent. Tyvärr. Plus att riksdagen knappast kan lägga sig i Migrationsverkets arbete. Men den kan förstås kalla in verkets generaldirektör eller rättschef för att få samma sak berättat för sig som rättschefen redan sagt otaliga gånger i alla tänkbara medier. Och riksdagen kan förstås också sätta igång med nya förslag till lagändringar som, om de går igenom, ger Migrationsverket nya riktlinjer att förhålla sig till. Lagändringar igen, alltså. Så att det blir ännu rörigare. Hoppas att miggorna som rapporterat om grava missförhållanden i många år och vars rapporter ingen i riksdagen hittills har brytt sig om, orkar med detta. Gör de inte det så kollapsar alltihop totalt.
Migrationsverket har en omöjlig uppgift framför sig. Deras krisplan innehåller att ta hjälp av bemanningsföretag. Hur går det med sekretessen när folk kommer och går? Och kommer miggorna att orka med sjudagarsveckor, som också ligger i Migrationsverkets planering? Redan blir många utbrända, sjukskrivna och slutar för att de inte orkar med vare sig takten eller innehållet i jobbet. Verket planerar också att använda sig av enmansbeslut. Om hur illa det kan gå skriver en migga:
Jag hoppas att det inte handlar om tillstånds- och utvisningsbeslut inom asylprövningen! Det krävs inte mycket fantasi för att begripa vad detta skulle leda till i form av spretande praxis och, ännu värre: godtycklighet. Och risken för att någon mindre nogräknad tjänsteman eller anställd från ett bemanningsföretag låter sig bli mutad är inte heller långt borta. Eller att enmansbeslutsfattare hotas eller utpressas.
Varför har ingen lyssnat på miggorna? Deras berättelser har funnits här sedan sex år och finns också både i pappersboksformat och som e-bok för åren 2008-20011. Vad är det som gör att alla låtsas som det regnar: från regering till riksdag till medier? Förordet till boken är skrivet av Krister Thelin, domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och även regeringens egen utredningsman i olika migrationsfrågor, och efterordet av Lars-Gunnar Lundh, jurist, domare och tidigare överdirektör på Migrationsverket (läs utdrag ur deras texter här. Scrolla ner för att komma till texterna). Om de tar miggornas berättelser på allvar, varför gör inte de nyss nämnda som låtsas om ingenting, också det?