Statsminister Matti Vanhanen och Dan Ekholm
Foto: Merit Wager
Läs först här!
I Sverige talar man om att folk har ”hål i huvet” när de beter sig riktigt korkat. Här skulle man nog undra om de har hål i huvet i styrelsen för den ännu inte ens existerande finlandssvenska tankesmedjan. Jag tycker att det finns anledning att ställa den frågan när styrelsen, trots att den står med ryggen mot väggen, fortsätter att vifta med armarna som väderkvarnar och skylla ifrån sig. Och väljer att satsa på fel häst. Om jag hade suttit i den styrelsen så skulle jag skämmas och avgå, precis som hittills Dan Ekholm, som lär följas av flera.
Så här säger Dan Ekholm bland annat i en intervju i Hufvudstadsbladet den 4 december:
Vi behöver en tankesmedja men nu har vi en bortschabblad vision. Jag har tappat tron på att det blir till något så som upplägget ser ut i dag. Därför var jag tvungen att gå.
Svenskfinland är litet och stöter man sig med dem som bestämmer kan det gå illa bland annat på arbetsmarknaden. Men Dan Ekholm väljer ändå att tala öppet om saken, och det av en enda orsak:
I och med att ansvarstagandet haltat på så många nivåer och krisinsikten är så liten att man blir uppläxad då man ropar på hjälp så gör jag det. Det är en stor sak som måste diskuteras. I Svenskfinland har vi benägenheten att sopa problemen under mattan i stället för att ta itu med dem på allvar.
Som om man har ”hål i huvet” låter också följande mer eller mindre galna idéer som ledningen föreslagit:
- att smedjan ordnar en kurs i svenska för ryssar
- att Svenska Akademien öppnar kontor i Helsingfors
- att man drar i gång åldringsvård för invandrare
Vad har det här med en tankesmedja att göra? Ibland har jag undrat om allt detta är på riktigt eller om jag är med i dolda kameran. Kommenterar Dan Ekholm i intervjun i Hbl.
Men det värsta är enligt Ekholm kanske ändå att det tycks finnas en känsla av att man inte behöver bry sig så mycket eller ta ansvar eftersom fonderna har så mycket pengar. Finlandssvenskarna är utan konkurrens världens rikaste minoritet och det finns hur mycket pengar som helst i olika finlandssvenska fonder. De som sitter med och bestämmer över dem har stor makt och att använda andras pengar lite vårdslöst är inte svårt.
Min egen inställning är att det mycket väl kan vara just så att ju mer pengar som finns, desto större blir risken att man blir fartblind. Känslan, passionen, viljan att göra något; viljan att förändra och att delta i debatten etc minskar eftersom det inte finns någon piska, bara morötter som ramlar över en knippevis, oavsett om man gör något eller inte.
Mitt gratisråd till styrelsen för vad som skulle bli en respekterad finlandssvensk tankesmedja är att inse och erkänna att den har gjort fel och att den därmed skadat inte bara Dan Ekholm och de två andra anställda, utan också i lika hög grad den person som styrelsen satt att leda verksamheten trots att han inte har förutsättningar och kapacitet för det! Det är riktigt, riktigt dåligt av vuxna människor som borde veta bättre!
Mitt råd innefattar också: ”Gör genast en pudel!” Att göra en pudel är ett välkänt begrepp i Sverige sedan en tidigare migrationsminister, Jan O Karlsson, tvingats lägg sig på rygg och vifta med alla tassarna = göra en pudel när han tagit emot dubbla löner. Så här förklarar Göran Hägg, 57, docent i litteraturvetenskap, författare och debattör begreppet:
Pudel” är det nya ordet för det urgamla sättet att be om ursäkt när man gjort bort sig eller haft fel offentligt. Det låter lätt men är i själva verket en svår konst. Spontant vill man skylla ifrån sig. ”Jag visste ju inte vad Phuket var.” ”Det är minsann inte bara jag som missbrukar mitt kontokort.” ”Jag förstod inte att det var en porrklubb taxin åkte till.” ”Det berodde på min inkompetenta chef.” ”Jag fick fel siffror från mina inkompetenta underordnade.”
Men vad man talar om på det sättet är att man helt saknar kontroll och just därför kommer att göra samma grej igen.
Vad läsarna, tittarna, väljarna, kunderna, hustrun, polisen eller domstolen vill höra är i stället:
1. Jag har gjort fel och erkänner att det var mitt fel.
2. Jag är fruktansvärt ledsen och ber alla om ursäkt.
3. Jag ska göra något konkret för att rätta till saken!
Det är inte fel att erkänna att man har haft fel! Cut your losses, styrelsen, och gör allt ni kan för att ge alla – alla! – i tankesmedjan upprättelse. Det är bara ni som kan göra det – och samtidigt upprättar ni också ert eget anseende på kuppen!