Grattis, Mohammed och Inna!
Under många, svåra år satt mina dåvarande klienter (numera vänner) på en flyktingförläggning. De fick inte uppehållstillstånd men kunde inte heller utvisas till samma land. Polisen kom två gånger för att hämta Inna och barnen och utvisa dem till hennes hemland (där barnen inte ens var medborgare…), medan Mohammed varken fick uppehållstillstånd eller kunde utvisas någonstans eftersom han är statslös och det inte fanns något land på jorden som tog emot honom.
Efter sex år fick de och deras två barn uppehållstillstånd. Mohammed utbildade sig i ett hantverksyrke, fick jobb med sex månaders provtjänstgöring som blev en fast anställning för ett år sedan. Och idag ringde han och berättade att de köpt ett hus! Med renoveringsbehov. Allt som behöver göras ska Mohammed göra själv och det ser han fram emot.
Inna har lärt sig både arabiska och svenska under sin tid i Sverige och hoppas snart få jobb. Barnen är öppna, glada och frimodiga och hela familjen mår bra och trivs. Och klarar sig helt själva, på egna inkomster. Jag är både glad och stolt över hur väl de har anpassat sig och tagit sig in i samhället trots att de hade så mycket emot sig.
Så här kan en tragisk och mycket jobbig asylsökarhistoria också, efter många om och men, sluta!