En god man skriver:
Jag har läst din text idag och vill bara instämma i det du beskriver. Det är så jag upplever vardagen för ungdomar i väntan på. På att få börja gymnasiet, på att få ett arbete, på att få studiebidrag. En del vill snabbt bli svenska medborgare för att rösta på socialdemokraterna i riksdagsval. För de är väl bra?
Vi, eller de, politikerna, har inte lärt dessa ungdomar det mest elementära. Att läsa, skriva, begripa vad det är för slags stat de kommit till. Men rösta på socialdemokraterna det har de fått kunskap om. Mycket sorgligt att ett stort riksdagsparti bedriver sin politik genom att lura till sig röster från dem som inte har någon som helst kunskap om systemet.
Det finns undantag. Det finns ungdomar med kapacitet för studier, för eget tänkande – fritt tänkande – och inte det flockbeteende de är uppväxta med, förutom ”den enda sanna läran”.
Just nu har jag haft den stora förmånen att träffa just en sådan ungdom från Afghanistan. Att få lyssna till hans berättelse om rädsla för att uttrycka sina innersta tankar i det samhället han vuxit upp i och sedan komma till Europa och uppleva att man får, man kan säga vad man vill och diskutera fritt med andra, det är stort. Det ska vi vara stolta över att vi kan dela med oss av.
Att ömka och tycka synd om leder inte framåt, snarare förstärker det en offerroll. Det vill vi väl inte göra? Vi vill att ungdomarna ska utvecklas till fritt tänkande individer och kunna vara självförsörjande och bidra till samhället.
Under nio år har jag inte sett eller hört i min nära omgivning av lärare, lärare på vuxenutbildning, grundskolenivå, psykologer eller gode män, något om att fritt tänkande och insikt om samhälle och omvärld är något som en majoritet av de unga ”ensamkommande” vet något om.
Vi ska inte inbilla oss att det är hjärnforskare vi ser i massor genom att gymnasielagen nu godkänts av högsta instans…
De är ofta analfabeter med hemska upplevelser och många med svåra trauman som tyvärr förblir obehandlade då sjukvården är hårt belastad och inte har möjlighet att ge förtur för dessa svårt lidande personer.
Därför är det så oerhört viktigt att Merit skriver och rapporterar, sakligt och kritiskt om hur det ser ut för många av oss som möter de inflyttade ungdomarna och ser deras svårigheter i vårt samhälle. Att vara kritisk är inte detsamma som att vara fascist, nazist eller något annat av de nya påhittade epiteten. Det är att vara klok och balanserad i en alltmer galen politisk situation som växer för varje dag.
Idag läser jag att Stefan Löfven, socialdemokraterna, ringer runt till olika kommuner för att stoppa inflytande av Sverigedemokraterna.
Vad är det för person som innehaft statsministerämbetet, som trots att han är bortröstad, fortsätter sin (personliga?) vendetta?
Kommentar: Att denna gode man – och andra som skriver till mig – berättar utifrån sin verkliga verklighet, delar med sig av sina faktiska erfarenheter, positiva och negativa, på det framtidsförändrande området asyl & migration, är oerhört värdefullt. De tar av sin tid, formulerar sig och skickar sina insiktsfulla och reflekterande texter till mig med tillstånd att publicera dem. Inte sällan med återhållen vrede och/eller med stor sorg.
De litar på att deras texter inte förvanskas och de vet att deras identiteter aldrig avslöjas. Många litar tyvärr inte på andra medier och eftersom åsiktsklimatet är så förtryckande som det är i Sverige så är många genuint rädda för utfrysning, till och med i den egna familjen/släkten och för att förlora sina jobb, att de inte kan/vågar skriva under eget namn. Deras historier och tankar och fakta är givetvis inte mindre värda för det.
Ett mycket stort tack till alla er som skriver till mig! Ni ger oerhört värdefulla inblickar i hur det ser ut långt ifrån de fina rum i huvudstaden där ibland huvudlösa beslut fattas. Utan tillräckligt underlag, utan ordentliga konsekvensanalyser. Utan att lyssna på er som kan och vet.