En person som tidvis via kyrkan arbetar på ett asylboende och ser och hör vad som pågår där, skriver och berättar:
Genom en kvinna som fått avslag på sin asylansökan två gånger har jag fått reda på hur det kan gå till i asylärenden. De som kommer till Migrationsverket för att ansöka om asyl i Sverige, kontaktas inte sällan av tolkar som är villiga att ”hjälpa” dem, råder dem att inte berätta för mycket och ber dem komma till deras ”kontor” på kvällen, efter det att de (tolkarna) slutat att arbeta på Migrationsverket.
De asylsökande går dit och för 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det. På så vis får de uppehållstillstånd mycket snabbt. Det gäller bara att lära sig och att komma ihåg en kort historia. Till exempel får en del rådet att de ska säga att de är homosexuella och därmed förföljda.
Många som kommer nu är bland annat från Libyen och har arbetat där i många år (5-10) och fattar att det är mycket bättre att komma till Sverige. De kommer inte direkt från vare sig krig, förföljelse eller andra ”svårigheter”.
Om en person får avslag på sin ansökan för att den inte har – eller har köpt – en bra historia, kan den få möjlighet att köpa en skilsmässa från sin fru/man och sedan ”gifta” sig med en person som har uppehållstillstånd, vänta i 4-6 månader på hemlig plats utan ekonomisk hjälp, för att sedan få de fyra sista siffrorna i personnumret och leva i Sverige. Detta kostar 40.000 dollar.
Behöver man ett körkort så kan man köpa det också, precis som i arabländerna – ju mer pengar man kan betala, desto mer får man köra: bil, lastbil eller buss. Detta pågår i alla större städer i Sverige.
Nu kommer det också många asylsökande hit som är mycket rika. De äger stora företag i hemlandet eller i grannlandet och har många anställda som tar hand om allt när familjerna tar sig hit för att köpa sig en frihet, ID-handlingar och så småningom svenska pass. Det anses väl vara bättre, kanske en trygghet om något skulle hända i hemlandet. Men några asyl- eller skyddsskäl har de inte.
Man kan köpa sig allt man behöver och vill ha här och jag anser att dessa bedrägerier måste få ett slut! Det är inte så här vi lever i Sverige. Var ska det sluta när dessa bedrägerier får fortgå?
Kvinnan som jag nämnde i början säger ofta till mig: ”Jag är ju så dum att jag lämnade allt, pass, papper, allt som jag hade. Det var det jag hade hört och jag trodde att det var så man skulle göra – det här är min vanliga otur”.
Kommentar: Sverige – en rättsstat? Nej. Sverige – totalsegregerat, skilda världar, skilda rättssystem, skilda rättigheter och skyldigheter. Ja.