Statsminister Juha Sipilä har tagit ansvar. Inte använt ordet så som det används i Sverige av politiker som inte har en tanke på att ta ansvar i ordets rätta bemärkelse när de begår grova misstag, utan konkret och praktiskt. Han har avgått och med honom hans regering bestående av 17 ministrar från Centern, Sannfinländarna, Blå och Samlingspartiet.

Den stora social- och hälsovårdsreformen, som regeringen arbetat med men som uppenbart varit för stor och komplicerad har stött på patrull gång efter gång och när det nu visade sig att den helt enkelt inte gick att genomföra

”Tulos tai ulos” har varit statsminister Sipiläs paroll. Det betyder ungefär ”resultat eller ut”, det vill säga om han inte kan leverera det resultat han lovat så avgår han. Och det löftet har han nu hållit.


Statsminister Juha Sipilä fattade beslutet ensam, utan att rådgöra med övriga ministrar och detta är hans tal vid den presskonferens han höll efter att han lämnat in regeringens avskedsansökan till president Sauli Niinistö i presidentbostaden Talludden:

Reformen är nödvändig framför allt med tanke på jämlika tjänster för finländarna och personalens välbefinnande, men också med tanke på hållbarheten i vår ekonomi. Enligt regeringsprogrammet skulle social- och hälsovårdstjänsterna organiseras utifrån landskap.

Jag känner väl till vad som hänt i riksdagen under de senaste veckorna och månaderna. Regeringen och ministerierna har på alla sätt försökt stödja lagarnas vidare behandling i riksdagen.

Nästan på dagen för fyra år sedan, också inför riksdagsvalet, stupade den dåvarande vårdreformen på grundlagsutskottets utlåtande. Då understöddes propositionen av alla partier, men inte heller detta räckte till för vidare behandling i riksdagen.

Den lägesbild som under de senaste dagarna förmedlats från riksdagen ålägger mig att dra en slutsats om vilka förutsättningar regeringens viktigaste reform har att framskrida under den återstående riksdagsperioden.

Till min stora besvikelse saknas förutsättningarna.

Än en gång är det omständigheter som beror på tolkningen av grundlagen som utgör ett hinder för riksdagens arbete. Det finns inte tillräckligt med tid för att lägga fram nya förslag eller finslipa befintliga lösningar.

Jag har flera gånger konstaterat att jag har gett mig i kast med politiken för att söka lösningar och få Finland på fötter. Min regering har lyckats i många avseenden, framför allt i att ge finländarna arbete och stoppa statens ohållbara skuldsättning.

Men trots allt har landskaps- och vårdreformen varit en central målsättning på vår agenda. Projektet har pågått länge. Vi har arbetat hårt. Vi har också begått misstag.

Vi rodde i land med 80 procent av vårt arbete och våra målsättningar, men inte med ett av de fem viktigaste.

Jag har också sagt att min regering arbetar enligt principen om att man måste nå resultat, annars är man ute. Jag är en man av principer. I politiken måste man bära sitt ansvar. Det betyder ansvar för ord och handlingar – och för det som blir ogjort. Jag lyssnade noga på min inre röst. Min slutsats är att min regering måste lämna in sin avskedsansökan till republikens president. Det har jag nyss gjort. Jag bär mitt ansvar.

Min regering fortsätter som expeditionsministär. Jag skulle ha fattat samma beslut även om det hade varit en kortare eller längre tid kvar till riksdagsvalet.

Vi försökte på allvar genomföra landskaps- och vårdreformen, ända fram till idag. Jag vill tacka alla dem som gjort sitt bästa för att ro reformen i land. Behovet av en reform har inte plötsligt försvunnit ur vårt samhälle. Finland kan inte fortsätta på detta sätt – reformer måste göras. Annars klarar sig Finland inte.

Här vill jag rikta ett särskilt tack till tjänstemannakåren vid de åtta ministerierna för deras kompromisslösa arbete för att genomföra landskaps- och vårdreformen, och likaså till de tjänstemän som berett landskaps- och vårdreformen på olika håll i Finland. Jag är ledsen också för er skull. Jag vet att ni inte har arbetat endast utifrån ert tjänsteansvar utan av hela hjärtat och i en tro på det allmänna bästa och på bättre social- och hälsovårdstjänster för alla finländare.

Nu fördröjs reformen, kommunerna lägger ut allt fler verksamheter och bär själva den finansiella risken i investeringarna, ojämlikheten i tillgången till tjänster ökar, informationssystemen förblir oenhetliga osv. Kommunernas förmåga att tillhandahålla tjänster försvagas radikalt. Konsekvenserna blir således omfattande.

De diskussioner som förts med riksdagspartierna under arbetets gång tyder emellertid på att landskapet som aktör har ett relativt brett politiskt stöd som grund för strukturen. Inte heller grundlagsutskottet har i sina utlåtanden någonsin ifrågasatt landskapets funktionsduglighet.

Också riksdagen bör bära sitt ansvar – såväl de som varit med om att bygga social- och hälsovårdsreformen som de som motsatt sig den.

Jag vill bjuda in de övriga partierna att delta.

Vårt valarbete fortsätter för fullt och vi försvarar landskapen in i det sista. Behovet av en social- och hälsovårdsreform har ju inte minskat. En reform är nödvändig för att garantera jämlika tjänster i Finland och för alla finländare. Ur Centerns synvinkel förblir tanken om att reformen ska bygga på landskapen central. Till denna del finns det ingen orsak att återvända till startrutan: Centerns landskapsmodell är den modell som bäst lämpar sig som utgångspunkt för en fortsatt beredning. Den uppdaterade modell som Centern går till val med presenteras nästa vecka.

I egenskap av ordförande är jag fast besluten att försvara hela Finland i det kommande valet. Grunden för detta har lagts under denna regeringsperiod. Stommen står nu klar. Vi kommer också framöver att försvara landskapen, regionernas livskraft och närtjänsterna.

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Yles sajt.

Ur texten:

Dramatiskt, rakryggat, väntat har varit några av politikerkommentarerna efter statsminister Juha Sipiläs besked i morse att regeringen avgår och att beredningen av social- och hälsovårdsreformen läggs på is.

– Det är mycket dramatiskt, men det ser ut som att statsministern drar de rätta konsekvenserna, säger Svenska Folkpartiets ordförande Anna-Maja Henriksson.

– Det blir ingen vårdreform och då drar han sina konsekvenser. Till den delen är det rakryggat, säger hon.

Henriksson hade visserligen inte räknat med att regeringen skulle avgå i dag men anser att det var det enda kloka att göra nu.

– Regeringen har haft jättestora problem med reformen och grundlagsutskottet har gett bakläxa tre gånger, trots det har man inte tagit lärdom. Man har tagit en för stor helhet på en gång, menar Henriksson.

Hon säger också att Svenska Folkpartiet skulle ha röstat emot det här förslaget till vårdreform och därför är hon glad att den gick på grund.

Läs också:

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Yles sajt.

Kort ur texten:

En omöjlig kohandel. Under en mörk och stormig novembernatt 2015 gjorde Samlingspartiet och Centern en kompromiss. Centern ville att Finland ska delas in i 18 landskap och Samlingspartiet ville ha valfrihet i vården.

Beslutet fattades utan någon större beredning och först efter beslutet började tjänstemännen bereda de lagar som har med reformen att göra.

Regeringen gjorde en tårtbotten och började först därefter fundera på vad man ska fylla den med.

Den 14 april går Finland till riksdagsval. Till dess sitter regeringen Sipilä kvar som expeditionsministär.