Ur president Sauli Niinistös tal vid riksdagens högtidliga öppnande tisdagen den 6 februari 2018:

Ärade talman, bästa representanter för Finlands folk!

Ni inleder nu det sista riksmötet under denna valperiod. Jag har alltid fascinerats av ordet ”riksmöte”, det är något traditionsrikt och högtidligt över det, men samtidigt också något förväntansfullt och förpliktande.
——————
Jag har enbart goda erfarenheter av samarbetet med riksdagen. Den grundlagsreform som godkändes 2011 var betydande: i den fick riksdagen ställningen som den högsta beslutfattaren i fall av oenighet mellan regeringen och presidenten. Som talman ansåg jag att detta var en god idé.

Som president är jag fortfarande av samma åsikt. Genom reformen skapades ett slags koppling, inte juridiskt förpliktande, men i alla fall en koppling till presidentens parlamentariska ansvar. För att uttrycka mig på klarspråk: Presidenten måste noggrant veta och förstå, vad folkväldet har i tankarna. Av er får jag höra det, och jag har lyssnat.
——————
Nu ljusnar det med fart. Ekonomin växer och arbetslösheten minskar. Det har vi länge väntat på med iver. Nu gäller det att värna om tillväxten och se till att den fortsätter.
——————
De första stegen mot en säkerhetsgemenskap har redan tagits. Finland går i täten för detta arbete. Terrorismen har lett till ett tätare samarbete mellan myndigheter, och inom försvarssektorn har man inlett ett permanent strukturellt samarbete.

Europa kommer även i fortsättningen att vara utsatt för ett tryck skapat av befolkningsrörelser, troligtvis i allt större utsträckning, och särskilt från Afrika. Det bästa sättet att stävja trycket är de insatser som görs på ort och ställe för att förbättra levnadsförhållandena. Både de enskilda EU-medlemsstaterna och unionen själv bedriver utvecklingssamarbete, ett arbete som kunde vara bättre samordnat.

Unionen borde utveckla gemensamma förfaranden för gränskontroll, för handläggning av asylansökningar och för återsändningar. Innehållet i och tolkningen av såväl Schengenavtalet som Dublinavtalet behöver förtydligas.
——————
I en färsk undersökning om värderingar lyfte finländarna fram säkerhet som den viktigaste värderingen. Världen har blivit oroligare och instabiliteten syns också hos oss.

Vad är säkerhet? Säkerhet är förtroende för människor, omvärlden och samhällets strukturer. Förtroende för att beslutsfattarna och myndigheterna bemöter oss rätt och kan svara mot förändringarna i världen. Förtroende för en polis, brandmans och sjukskötares yrkesskicklighet. Säkerhet är också att upprätthålla landets försvar och vår försörjningsberedskap.

Finland har trappat upp takten för att svara mot de snabba förändringarna i säkerhetsmiljön. Många lagstiftningsprojekt har gått framåt och lett till att vi har bättre beredskap. Regeringen och riksdagen har varit på alerten och det är en säkerhetsfaktor i sig.

Förtroende och den känsla av trygghet som förtroende skapar, dem måste vi alla vaksamt värna om. När det gäller kärlek till nästan, omsorg och jämlikhet är vi alla aktörer. Förtroende skapas genom att vi respekterar varandra och tar hand om våra medmänniskor. Det krävs pengar, myndigheter, tjänster och materiel, men framför allt krävs det att var och en av oss deltar i att skapa sammanhållning.
——————
Vår uppgift är att förutse medborgarnas känslor, att ta dem på allvar. Förtroendet för folkväldet växte fram under årtiondenas lopp i det självständiga Finland. Vi måste varje dag leva upp till det förtroendet. Vi måste hitta och dela det som vi har gemensamt, inte det som skiljer oss åt.

Vi är ett litet, enigt och tryggt land. Vi har ett jämlikt, utbildat och uthålligt folk. Därför kan vi ihärdiga, smidiga och starka gå förändringar till mötes. Vi har nycklarna till fortsatt framgång i våra händer. Låt oss använda dem.

Fru talman, jag vill lyckönska riksdagens presidium med anledning av det förtroende ni visats och önskar er alla framgång i ert viktiga uppdrag. Härmed förklarar jag 2018 års riksmöte öppnat.

Läs hela presidentens tal här.

Bilder från riksdagens högtidliga öppnande