I praktiken går det till så att var och en som kan uttala ordet ”asylum”, asyl, har tillträde till Europa och Finland. Detta lilla ord ger på sätt och vis en subjektiv rätt att ta sig över gränsen. Även den som saknar en riktig grund för sin asylansökan får genomgå en fullständig utredning, som rentav kan ta flera år i anspråk, och kan därefter undgå tvångsåtgärder om förutsättningarna för asyl inte uppfylls. Man kan alltså stanna kvar dit man kommit på felaktiga grunder.
Och nu till själva dilemmat, som är djupt förankrat i våra värderingar.
Europa klarar inte av den okontrollerade folkvandringen länge till. Om denna toleransgräns överskrids kommer vårt värdesystem att falla samman. Då leder strävan att göra gott till att alla får lida.
Det sa Finlands president Sauli Niinistö vid öppnandet av riksmötet den 3 februari 2016. Men han började sitt tal så är:
Ärade talman, bästa representanter för Finlands folk,
När ni började för ett år sedan visste ni inte vad som väntade er. Lika lite visste jag då, i början av min mandatperiod, om allt det jag nu vet med facit på hand.
Det har sagts att mitten av detta årtionde kommer att gå till historien, att vi lever i en brytningstid. Att det som man nu fattar beslut om kommer att vara avgörande för vår framtid.
Han fortsatte:
Det har rackats ner på män, på kvinnor, på toleranta människor, på intoleranta människor, och sist men inte minst naturligtvis på polisen; vi har gett oss själva en ordentlig utskällning.
Varför just nu? Därför att vi har problem. Det senaste av dem är den okontrollerade migrationen. Vi misstar oss grundligt om vi inbillar oss att den blir undangömd för att vi har börjat hålla ett öga på varandra, på vad var och en gör och säger in i minsta detalj, och sedan göra ett stort nummer av det och ta till öknamn. Vi blir inte av med problemen på det här sättet; vi riktar uppmärksamheten åt ett annat håll, men det leder bara till ökade problem.
På den här punkten skulle det sannerligen vara dags för besinning, som författaren Paretskoi skrev i tidningen Iisalmen Sanomat.
Om migrationen, folkvandringen och flyktingarna sa presidenten också:
Migrationsproblemet är djupgående. Europa, Finland, det västerländska tänkesättet och värdesystemet – allt detta har blivit utmanat.
Förändringen är drastisk – så sent som för något år sedan exporterade vi våra värderingar, som vi ansåg vara helt överlägsna, men nu måste vi begrunda om vi ens själva klarar av att hålla fast vid dem.
Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd. Alla bedömningar ger vid handen att strömmen av människor kommer att tillta i år. Det här är en stor utmaning för hela den västerländska demokratins förmåga att hjälpa. Och det utmanar strukturerna i Europa.
På sådana utsagor blir ni som nu är här, jag och regeringen på respektive håll tvungna att svara. På hur just Finland och just finländarna kommer att möta sin framtid. I sista hand är det bara vi själva som bär ansvar för vår framtid.
Så sent som för något år sedan höll vi på och exporterade våra värderingar, som vi ansåg vara helt överlägsna, men nu måste vi begrunda om vi ens själva klarar av att hålla fast vid dem.
Han talade klarspråk (vilket är betydligt vanligare att man gör i Finland än i Sverige) och sa att Europa inte klarar av den okontrollerade folkvandringen länge till och att om denna toleransgräns överskrids kommer vårt värdesystem att falla samman:
Det är emellertid svårt att begränsa migrationen eftersom så gott som alla åtgärder misstänks strida mot internationell rätt och internationella överenskommelser. Men dessa överenskommelser och bestämmelser har kommit till under helt andra omständigheter. Jag är säker på att om internationella bestämmelser och nationella bestämmelser som bygger på dem kom till i dagens läge skulle de vara betydligt strängare till innehållet, men de skulle trots det hålla fast vid de mänskliga rättigheterna och hjälpa dem som lider nöd. Det finns alltså inga goda alternativ. Vi måste överväga om vi ska värna om europeiska värderingar, européer och dem som lider verklig nöd, eller om vi strikt ska värna om internationella åtaganden utan att bry oss om övriga konsekvenser.
Att vi lever i svåra tider vet alla. Det handlar verkligen om, som presidenten så rakt och tydligt uttrycker, att se till att den kultur, de värderingar, den frihet, jämställdhet och demokrati som våra fäder och far- och morfäder stridit och stupat för, överlever. Inte ge upp vårt land, vår svårvunna frihet och självständighet. Presidenten igen:
För det första måste den europeiska värdegrunden och ordningen tryggas, det måste vara fullständigt klart. För det andra ska vi hjälpa dem som lider nöd och blir utsatta för förföljelse. Nu kan vi inte hjälpa dem som söker något bättre och känner att de har en svår situation eller framtid i sitt eget land.
Det långa talet avslutade presidenten så här:
Ärade talman, bästa representanter för Finlands folk
Förväntningarna och kraven på er är stora just nu. Säkerheten måste förbättras, invandringen är ett problem, ekonomin är kärv, och vi vet inte vad som ytterligare väntar. Ni kommer, intensivare än någon riksdag på årtionden, att få ta itu med primära, grundlagsrättsliga frågor. Ert arbete kommer inte att vara lätt.
Läs gärna hela talet, som är betydligt längre än vad som återgivits här.
© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.
