Inrikesministeriet har sänt sitt utkast till regeringens proposition om skyddsgrundsdirektivet på remiss. I skyddsgrundsdirektivet fastställs vem som kan få internationellt skydd i EU-länderna. I direktivet bestäms också om rättigheter och förmåner för dem som får internationellt skydd och anknyter till lagstiftningshelheten om ett gemensamt europeiskt asylsystem.
I förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten (Dublin II) bestäms vilket land som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som lämnats inom medlemsstaternas område.
Genom Eurodacförordningen har man inrättat ett fingeravtryckssystem (Eurodac), vars huvudsakliga syfte är att effektivisera tillämpningen av förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten.
Målet med propositionen om skyddsgrundsdirektivet är att inom Europeiska unionen fastställa en enhetlig definition av statusen för dem som får skydd. Målet är dessutom en enhetlig status för flyktingar och personer som beviljats alternativt skydd samt ett enhetligt innehåll i det beviljade skyddet i enlighet med direktivet.
Projektet inleddes med en utredning om skyddsgrundsdirektivet våren 2013. Utöver skyddsgrundsdirektivet ska även direktivet om asylförfaranden samt förordningen om bestämmandet av den ansvariga staten och Eurodacförordningen behandlas inom ramen för projektet. Till lagstiftningshelheten om ett gemensamt europeiskt asylsystem hör också det omarbetade mottagandedirektivet, men dess genomförande verkställs inom ramen för ett annat projekt eftersom effekterna av direktivet huvudsakligen hänför sig till mottagningslagen.
Bestämmelserna i den gällande utlänningslagen i Finland motsvarar redan i huvudsak direktivet. Det är dock nödvändigt att till vissa delar precisera utlänningslagen i enlighet med vad som anges i direktivet. Avsikten är att lagändringarna ska träda i kraft senast 2015.