HBL kommer även i fortsättningen att publicera insändare och kolumner som garanterat får många läsares smörgåstuggande käkar att gnissla lite extra – av ilska.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa artikeln.

Så slutar en lång ledartext i Hufvudstadsbladet, HBL, av dess chefredaktör Susanna Ilmoni. Den är skriven med anledning av en text i tidningen den 18 augusti av professor Paul Lillrank. Den citeras ur och länkas till i min text Finland. Professor Paul Lillrank om Sverige: ”En blåögd välfärdsstat kan inte hantera människor med en avvikande värdegrund.” den 19 augusti.

Vad är det då som har föranlett chefredaktören att skriva sin text? Den ger sig skriven främst för personer som är uppenbart okunniga och oförstående om hur åsikts- och yttrandefrihet fungerar. Hennes text börjar:

Ett par gånger har det bränt till ordentligt på HBL:s debattsidor i sommar med påföljande skogsbrand i sociala medier. I fredags var det hänt igen. “Skäms, HBL!” och “Var är utgivaransvaret?” lyder ett par av läsarkommentarerna.

Chefredaktör Susanna Ilmoni redogör för en del av innehållet i professor Paul Lillranks två senaste texter i HBL, en publicerad i juli och en publicerad den 18 augusti:

I juli frågade han vad vi är beredda att ge upp för att ge migranter skydd – i form av reda pengar men även i “välfärdskostnader för ökad kriminalitet, försämrad kvinnofrid, utanförskapsområden, no go-zoner och anlagda bränder varje natt någonstans i landet.”

Den här veckan spann Lillrank vidare på temat och skrev bland annat att “den muslimska massinvandringen” i Sverige är “en större ödesfråga än Putin”.

Det han har skrivit har gjort att, som chefredaktören vidare berättar:

En del läsare har krävt en omedelbar och offentlig avpollettering av Lillrank som kolumnist, andra kommer att bemöta hans text på HBL:s insändarsidor.

Det finns alltså människor i Finland, en demokrati med stark rätt för medborgarna att uttrycka sina åsikter, som på fullt allvar hör av sig till HBL:s redaktion och kräver att andra (än de själva) inte ska få uttrycka sina åsikter för att, gissar man, de inte överensstämmer med deras åsikter och världsbild. Det är något ganska oerhört, när man tar in vidden av ett sådant krav!

Särskilt i tider där en del människor vill förhindra andra människor att föra fram sina åsikter och i en tid av polarisering och vilja att stigmatisera och stämpla oliktänkande (än man själv) med allehanda stämplar varav ”rasist” är den vanligaste, är det ytterst viktigt att seriösa medier står emot sådant och fortsätter att lugnt och sansat förfäkta det som HBL:s chefredaktör så förträffligt gör:

Det fria ordet är granitgrunden för vår demokrati, och en oberoende dagstidning ska varje dag sträva efter att utöka läsarens kunskap om samhället i stället för att bekräfta det som läsaren redan tror sig veta. Ett sätt att garantera diversiteten är ett brett och öppet åsiktstorg med läsarinlägg eller texter av externa kolumnister som inte behöver vara i samklang med tidningens linje.

Just ovanstående stycke skulle man önska att alla de som skrivit ”Skäms, HBL!” inte bara läste utan också förstod. Men jag mötte själv samma oförstående – om än inte krav på bannlysning – när jag skrev min text på HBL Opinion den 9 april. En ström av kommentarer och repliker som gick ut på att missförstå och med glidningar i texterna försöka misskreditera mig och det jag skrev om.

Det är givetvis helt rätt av Susanna Ilmoni att rakt och tydligt informera om vad som gäller, som en del människor inte har förstått:

På redaktionen för vi en ständig diskussion om balansgången mellan allas rätt att uttrycka en åsikt och kravet på sanningsenlig information. Den gränsen är inte alltid så lätt att upptäcka och dra, men gränsen dras av redaktionen och i sista hand den ansvariga utgivaren, inte av någon utomstående och inte på grund av yttre påtryckning.

Tydligare och mer korrekt kan det inte sägas. Det är inte munsnörpande gnällspikar som bestämmer! De kan försöka utöva påtryckningar för att strypa åsikts – och yttrandefriheten, men de kommer inte att lyckas. Tack och lov!

12 §
Yttrandefrihet och offentlighet
Var och en har yttrandefrihet. Till yttrandefriheten hör rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta.

Klicka på textrutan för att
läsa detta tillägg till grundlagen.

 

 

© Vid ev citat, vänligen länka till denna text.