Finlands och Sveriges syn på situationen i Irak är likadan men lagstiftningen skiljer sig mellan länderna
Sedan Migrationsverket i Sverige förra veckan publicerade ett nytt rättsligt ställningstagande om situationen i Irak har den svenska respektive finska praxisen för beviljande av asyl varit föremål för jämförelse. Det tidigare svenska ställningstagandet gjordes hösten 2014.
Det finska Migrationsverket har nu tagit del av det svenska ställningstagandet och konstaterat att den finska och svenska synen på situationen i de olika delarna av Irak är likadan. Av det svenska rättsliga ställningstagandet framgår dock att det finns en nationell tillståndskategori i den svenska utlänningslagen som saknas i Finland och att olika områden bedöms enligt förutsättningarna för att beviljas denna typ av uppehållstillstånd (utlänningslagen 4 kap. 2 a §).
Även det finska Migrationsverket har konstaterat att situationen i Irak är instabil (se verkets pressmeddelande 5.9.2016). Som en följd av offensiven i Mosul har säkerhetsläget i synnerhet i Mosul och närliggande områden försämrats jämfört med i våras.
Regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram förutsätter att Migrationsverket varje halvår bedömer situationen i Irak och andra centrala ursprungsländer med tanke på beviljande av internationellt skydd och återsändning till olika områden. Förändringar i situationen i de olika områdena granskas dock kontinuerligt och varje enskild asylansökan avgörs enligt den rådande situationen då beslutet fattas. Även domstolarna beaktar den aktuella situationen i landet eller området då de fattar beslut om besvär över asylbeslut.
Migrationsverket håller för tillfället på att uppdatera landrapporterna som publicerades i maj 2016. Uppdaterade rapporter om Afghanistan, Irak och Somalia publiceras i januari.
– I samband med detta granskar vi även om det har skett sådana förändringar i förhållandena i dessa länder som påverkar den juridiska bedömningen vid beviljande av internationellt skydd. Det handlar om huruvida det är möjligt att återsända asylsökande som saknar individuella grunder för internationellt skydd i Finland till olika områden, konstaterar direktören för enheten för juridisk service och landinformation, Hanna Helinko.