En utlandssvensk skriver:
Medborgarskap har du tidigare skrivit om och här kommer mera på temat
Det här med att behålla sitt svenska medborgarskap utomlands, framförallt när det gäller utlandsfödda barn (som automatiskt får svenskt medborgarskap vid födseln) är en mycket trasslig historia. Bortsett från all felinformation som jag har fått på olika myndigheter under alla år – det tog väldigt lång tid innan jag insåg att en svensks medborgarskap sorterar under migrationsverket – så gör man fel även när man gör rätt.
Jag hjälpte min son att fixa alltihop, men trots att allt gick enligt reglerna, var det inte okej med polisen i Sverige när det var dags för ett nytt pass efter att han fått intyg på att han behåller medborgarskapet. Först var prövningsansökan, som vi printade ut och fyllde i hemma, nedladdad från ambassadens hemsida och tydligen inte tillräckligt utförlig (?!), men sedan dög den ändå.
Sedan var det problem med intyget om svenskt medborgarskap utställt av ambassaden i migrationsverkets uppdrag, helt enligt reglerna. Passpolisen godkände inte dessa rutiner och vill nu att jag skriver till migrationsverket för att få ut ett besked på deras brevpapper.
Till slut fick min son i nåder ett nytt pass, men bara för att han inte ännu har fyllt 22 år. Min dotter fick däremot utan problem ett nytt pass på ambassaden trots att beskedet om hennes medborgarskap är utställt från ambassaden som egen myndighet, men inte i migrationsverkets uppdrag. Hon är över 22 år.
Som utlandssvensk känner man sig verkligen som persona non grata hos svenska myndigheter. Det är för övrigt mycket dyrare att skaffa nytt pass på ambassaden än i Sverige, bortsett från att resan till ambassaden, samt hotell också kostar en del. ”Alla människors lika värde” talas det mycket om, men inte om alla svenska medborgares (o)lika värde. Vad det står i grundlagen intresserar tydligen ingen heller. Varför ska medborgarskapet (och anknytningen till Sverige) prövas när det enligt grundlagen inte kan bli indraget?
Och apropå det här med val och att rösta
Svenska medborgare som bor i Sverige har aktiv och passiv valrätt. Utflyttade svenskar får enbart rösta i riksdagsvalet och får sitt medborgarskap prövat varje gång ett nytt pass behövs. Med till exempel en Aufenthaltsbescheinigung och en utfylld blankett ska man minst vart femte år bevisa sin anknytning till Sverige och sitt svenska medborgarskap. I Sverige krävs ibland även ett personbevis från skatteverket. ”Ett svenskt pass är inget bevis på svenskt medborgarskap”, säger de.
Barn som föds i utlandet med svenskt medborgarskap ska före 22 års ålder ansöka om att få behålla det, vilket görs hos migrationsverket. Man kan ladda ner en blankett från migrationsverkets hemsida, fylla i den och ta med den till konsulatet, som tar hand om det hela. Så småningom kommer det ett brev från ambassaden om att migrationsverket har godkänt ärendet. Men passpolisen i Sverige tycks inte vara införstådd med dessa rutiner, utan kan till exempel kräva att få se beslutet från migrationsverket. Den viktiga prövningen om en utlandssvensk har svenskt medborgarskap är ”en bedömningssak”!
Passpolisen som vi senast hade kontakt med, påstod att den svenska ambassaden är för släpphänt med prövningen. Man får alltså intrycket av att medborgarskapet sitter rätt så löst vid en passansökan i Sverige. Trots att passet är dyrare utomlands än i Sverige kan det vara säkrare för utlandsfödda svenskar (som för övrigt inte ens har rösträtt) att söka det på ambassaden.
Dock tycks prövningen stå i strid med grundlagen, som fastställer att ingen kan fråntas sitt medborgarskap (Regeringens proposition 2009/10:80 En reformerad-grundlag, s. 149 ff).
Kommentar: Notera meningen: ”Passpolisen som vi senast hade kontakt med, påstod att den svenska ambassaden är för släpphänt med prövningen.” När man påpekar att Migrationsverket är för släpphänt med asylprövningen (vilket verket är), kommer än den ena än den andra farande med de numera så vanliga etiketterna och stämplarna. Men när svenskar – svenska medborgare – behandlas styvmoderligt av sitt eget lands myndigheter, då är det inte många i den humanitära stormakten som höjer på ögonbrynen…
Läs också
• ”Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen.” – 29 mars 2012
• ”Jag ska hjälpa Sverige att spara in på kostnaden för nästa passförnyelse. Mitt nästa passbyte blir till ett brittiskt pass.” – 30 mars 2012
• Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: -1 3 maj 2014
• Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som råddar!” – 15 maj 2014