Först: Att man har gott hjärta. Att man vill väl. Att man är godtrogen för att man är har fått lära sig att lita på människor och på att de också har goda hjärtan, är hederliga och snälla, är inte fel. Men att enbart ”öppna sitt hjärta” utan att använda hjärnan också, det är fel.
Allt fler får nu den smärtsamma insikten att tillit och vänlighet nästan in absurdum, så till den grad att man utplånar sig själv, lägger sig platt och nästintill ber om ursäkt för att man är medborgare i ett land som producerat just tillitsfulla, trygga människor som tror alla om gott – håller inte. Och nu faller också fjällen från allt flera ögon, och många som velat väl, gjort väl, trott väl är oerhört besvikna och frustrerade för att de har varit så godtrogna, så lättlurade. Det finns flera exempel på detta, två av dem helt nya: En socialtjänstanställd: ”En syrisk kvinna säger att arabiska asylsökande familjer ljuger om sina barns ålder för att ge dem extra tid i skolan här i Sverige.” – 5 april 2017 och nedanstående:
En bloggläsare, volontär och god man, skriver:
Tack för att du skriver om turbulensen på asylområdet! Jag har följt din blogg i många år och läst dina böcker och blir inte längre förvånad över alla historier och all uppfinningsrikedom hos asylsökande.
Idag läser jag inlägget från en anställd inom socialtjänsten som har landat i verkligheten. Välkommen, säger jag. Där har jag befunnit mig de senaste åren i mitt uppdrag som god man åt ”ensamkommande flyktingbarn”.
Med tiden har jag – och flera med mig – insett att de ”ensamkommande barnen” inte är barn. De är heller inte flyktingar. De är inte ens asylsökande som kan anföra skäl som särskilt ömmande omständigheter för att få stanna i Sverige.
Uppdraget som god man blir mer och mer komplext i och med att asylaktivister poppar upp som svampar ur jorden och ska rädda alla unga män från Afghanistan. Sakliga argument biter inte på dem utan det är ”alla människors lika värde” som blivit en ramsa som urvattnats till noll betydelse.
Asylrätten ska vi värna
Att söka asyl innebär att man under tiden för utredning som görs av Migrationsverket lever på bidrag som Sverige generöst förser de asylsökande med. Man är alltså inte här som turist. Man har rättigheter som asylsökande och även skyldigheter. Men, man har inte samma rättigheter som medborgare i Sverige eller den som kommer som besökare med giltiga resehandlingar.
Alla människor har samma värde – människovärdet. Det kan ingen ta ifrån oss. Men, alla människor har inte samma rättigheter.
Som asylsökande ska man klargöra och bevisa sin identitet för Migrationsverket. Myndigheten fattar beslut utifrån det man berättar, eller inte berättar. Hur många gånger har jag inte suttit efter att avslag kommit i första instans och fått höra kompletteringar av den första historieversionen? Hur trovärdigt är det om det gäller livet, som de alla säger att det gör?
Man konverterar i elfte timmen, efter avslag. Man hittar plötsligt släktingar i grannländer som berättar att familjen dött. Man ändrar sitt namn eller sin ålder. Man hävdar att man levt dolt som homosexuell. Uppfinningsrikedomen är stor.
Vad är sanning, vad är lögn?
Alla dessa fabricerade historier drabbar tyvärr de mest sårbara, de som söker asyl och verkligen är i behov av skydd. Det är dem som vi ska värna om, inte en massa människor som vill skaffa sig ekonomiska fördelar!
Mest besviken är jag på famlande okunniga politiker som främst ser till sitt eget och sitt partis bästa. De tror att vi inte ser, att vi inte förstår. Vi förstår mer än de anar och jag hävdar bestämt att det är våra nuvarande politiker som har skapat rörelser och partier som Sverigedemokraterna.
Den nuvarande regeringen borde veta hut!
Din blogg ger mig styrka att själv våga pysa ut lite av den frustration jag känner inför flera uppenbart ogrundade asylansökningar jag sett på nära håll. Varför kan vi inte göra som i Finland?
Precis som tidigare skribenter som kontaktat dig, ber jag om anonymitet. Det finns inte möjlighet att fortsätta som god man och i mina andra uppdrag inom asylområdet under det åsiktsförtryck som för närvarande råder i Sverige om jag skriver i eget namn.
Kommentar: Allt fler skriver och berättar. Det är bra för det blir viktig dokumentation när framtida forskare ska försöka förstå vad som hände i Sverige de första decennierna på 2000-talet.
Fortsätt gärna att berätta, ingens identitet avslöjas för någon såvida den som skriver inte själv vill underteckna sin text. Dock behöver jag alltid veta vem som skriver, jag publicerar inte anonyma texter eller texter från personer vilkas identitet jag inte kan få bekräftad. Och jag kan inte lova att alla texter publiceras. Men jag läser dem alla.