Det är befriande att läsa att journalisten och socionomen Gunnar Sandelin i en välformulerad debattartikel – Tystad debatt skapar SD:s framgång – skriver exakt detsamma som jag påpekat under lång tid – också direkt till politiker (inkl till den nye integrationsministern) och journalister. Han skriver bland annat:

En tystad debatt har skapat en känsla bland vanliga människor att vara förd bakom ljuset. Den politiska och mediala elitens vilja att skapa ”rätt” värdegrund har bäddat för missnöjesröstande.
———-
Journalister som ser sig som väktare av de ”rätta” idealen har agerat med en sällan skådad flockmentalitet under flera decennier. Dessvärre befarar jag att denna självpåtagna begränsning av yttrandefriheten starkt har bidragit till att Sverige i framtiden riskerar att bli ett alltmer sargat, splittrat och fattigt land.

Monica Gunne, Aftonbladet, skrev den 23 september i en krönika med rubriken Medias rädsla bakom SD:s framgång i valet:

För ett år sedan intervjuade jag debattören och bloggaren Merit Wager. Hon är före detta ”medborgarnas flyktingsombudsman”, en kvinna som har hjälpt hundratals asylsökande i Sverige. Och hon sa: ”Sverige är på väg mot ruin. Vi är på väg mot ett asylhaveri som ingen vill se. Och det beror på att det svenska folket är så mesiga. Vi är så rädda för att bli kallade är rasister och främlingsfientliga att vi inte vågar diskutera problemen. Och den här rädslan för att diskutera invandringspolitikens realiteter ger Sverigedemokraterna legitimitet och ännu fler röster.”

Ett år senare: Merit Wager har fått rätt.

”Journalisterna har inte gjort sitt jobb”, säger hon. De har inte varit tillräckligt allsidiga och sakliga i sin granskning av invandrarpolitiken. Om de hade fullgjort sitt granskande uppdrag, så hade regering, riksdag, migrationsverk och migrationsdomstolar följt efter.
Wager: ”Då hade polisen sett till att utlänningslagen hade följts och då hade Sverigedemokraterna inte kommit in i riksdagen.”

Förutom att jag talat med mediefolk och otaliga politiker om faran av att inte ta också de negativa delarna av asylinvandringen på allvar och att inte rapportera ensidigt och sticka huvudet i sanden, har jag bland annat skrivit dessa texter (som inkluderar en artikel om den försvunna åsikts- och yttrandefriheten, som Gunnar Sandelin också berör):

En ensidig debatt urholkar asylsystemet – Svenska Dagbladet, 21 december 2009
Återerövra åsiktsfriheten – Gotlands Allehanda, 6.9 2010
Sverigedemokraternas framgång beror på arroganta politiker och medier – Newsmill, 19.9 2010
Sverige är unikt, i inget annat västland som jag känner till är åsikts- och yttrandeförtrycket samt kränkthets- och diskrimineringsindustrin så kompakt som här – 23.9 2010

Läs mer om asylhanteringen m.m. under Asyl&Migration här på bloggen. Där kommer många miggor (=anställda vid Migrationsverket) till tals och berättar saker som i vilket annat land som helst hade fått journalisterna att reagera omedelbart. I Sverige är det dödstyst i mediebranschen. Tack och lov har dessa miggor orkat fortsätta att berätta här på bloggen, som blivit det enda stället där allmänheten kan ta del av sådant som media och politiker förtiger. Och via sociala medier sprids miggornas berättelser och folket, som journalister föraktfullt kallar ”Nisse i Hökarängen”, får ta del av det som okunniga och/eller världsfrånvända journalister inte berättar om.

Alla ni som läser min blogg och som ofta skriver till mig och berättar saker och ting som  ni inte vågar/kan stå för med era egna namn för att ni är rädda för att bli kallade det ena eller andra floskelordet (en rädsla jag förstår), läs texten Återerövra åsiktsfriheten och kom ihåg att sanningar och fakta inte kan vara vare sig främlingsfientliga eller rasistiska. Och att åsikts- och yttrandefrihet på papperet inte betyder någonting alls om det inte omsätts i praktiken.