I drygt åtta år har miggor här på bloggen berättat, rapporterat, informerat, upplyst om sin verklighet inifrån Migrationsverket och de tankar den har medfört.
En migga skriver så här idag – och tonen är lätt desperat:
Varför lyssnar ingen på oss som jobbar inom Migrationsverket? Vi ser framtiden och den är dyster. 160.000 har kommit 2015, ett antal har fått PUT och ett antal har återvänt till sina hemländer med minst 75.000 kronor på sitt konto beroende på familjeförhållanden. En irakier får 30.000 kronor för att återvända till sitt land och 15.000 kronor per barn men maximalt betalas det ut 75.000 kronor. Men resten då som är ca 100.000, vad ska vi göra med dem?
Ansvaret för att placera dem som kommit hit läggs på kommunerna. Varje kommun ska tvingas ta emot ett visst antal asylsökande beroende på storlek på kommunen. Jag var på ett möte med Arbetsförmedlingen och där berättades att kommunerna inte samarbetar för det finns helt enkelt inte lediga lägenheter för de nyanlända. Men det förekommer att kommuner hyr hela hus för att klara av de nya målen som är satta på varje kommun; kostnaden på vår ort gör att hyran kan ligga på 24.000 kronor i månaden för en villa för en familj.
Kostnaderna för Migrationsverket (=skattebetalarna) ökar för varje dag som går. De asylsökande kan söka särskilt bidrag för det mesta. De med dålig syn kan få bidrag till glasögon, en kostnad på 500-1500 beroende på synfel och båge de väljer. Det finns en gräns och vi kontrollerar givetvis vad de väljer. Mediciner står vi också för. Många tror att bara de har köpt något på apoteket så står vi för det och försöker få ersättning för allt från tandkräm till Alvedon. Men Migrationsverket ersätter inte precis allt… Kostnader för mediciner som är utskrivna på recept ersätts. Och vi står även för kostnaden för mediciner mot skabb…
Vi har nyanlända asylsökande som tror att de ska få pengar till sommarkläder; på deras bidragsansökningar kan det stå ”solhatt och solglasögon”. Vi avslår givetvis dessa ansökningar, men det får mig ändå att fundera på vad de asylsökande har för bild av Sverige – att allting är gratis för dem?
Att påstå att migrationen generar pengar till statskassan är en total lögn. Vi på Migrationsverket kan köpa in mobiltelefoner för 100.000 kronor (visserligen förra prat, men ändå), men om vi vill ha högre lön så är det kalla handen från chefen.
Kostnaden för att ta emot en asylsökande är astronomisk.
Person X anländer till Sverige och hamnar i samtal med ansökningsenheten. X blir placerad på ett tåg till Norrland. X inser att hen behöver busspengar för att kunna ta sig till Migrationsverket. X behöver också pengar till vinterkläder.
Ambulans utnyttjas ganska ofta; allt från en förkylning till ett illamående kan kräva ambulansfärd till sjukhus, enligt de asylsökande. På vår enhet kostar det 500 kronor per utryckning men jag vet att på större enheter likt Stockholm så kan det kosta flera tusen kronor per gång.
Vi på Migrationsverket tar emot ansökan om akutsjukvård och betalar tillbaka pengarna. Vi har uppskattningsvis kostnader på ca 5.000 kronor – 10.000 kronor extra per asylsökande, förutom mat, boende och dagersättning. Gångra det med 160.000 plus med dem som redan befinner sig i landet och åtnjuter samma förmåner. En pizza och Netflix täcker knappast den kostnaden, som Schyffert en gång påstod.
Räkna sedan in kostnaden för vad varje person på Migrationsverket kostar i löner, hyror för våra lokaler och allt annat som krävs.
Och den 1 juni träder ju den nya lagen i kraft som innebär att de vilkas ärenden blivit överlämnande till gränspolisen och som ska utvisas, inte längre får bo i de lägenheter som Migrationsverket hyr. Vi ska alltså avhysa dem och förklara för dem som bott tio år i våra lägenheter (utan att ha rätt att vistas i landet…) att deras bostad nu ska stå till förfogande för någon annan.
Vår migrationspolitik håller på att gå åt helvete och tyvärr är nog Sverigedemokraterna det enda parti som ser – eller åtminstone öppet erkänner – det. Jag funderade länge på om jag skulle skriva Sverigedemokraterna på grund av deras åsikter och historia, men jag är tvungen. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är de två partier som vaknat upp och insett att vårt asylsystem inte fungerar.
