En migga igen:
Migrationsverkets ledning är inte intresserad av den här typen av ärenden (läs det här inlägget)! Sjukdomsinvandrare och mammor som saknar sina barn måste ju beviljas PUT, kosta vad det kosta vill (ja, jag vet inte hur mycket det har kostat i varje enskild ärende).
Genom sina ogrundade ansökningar där det också alltid finns ett biträde med och delar kakan och inte så sällan även psykologer och sociala myndigheter etc så har dessa personer i alla fall kostat mycket. Om de på en gång hade berättat vilka de är och varför de är här så hade det blivit billigare för samhället. Men resultatet hade förstås blivit sämre – för den uppehållstillståndssökande. Hon eller han skulle rentav ha kunnat bli utvisad till sitt hemland, hemska tanke. Men genom att åberopa fabricerade (falska) asylskäl och hålla de härvarande barnen hemliga tills de blivit svenska medborgare så har man ju fått en fördel. Och genom att se till att man får vänta på sitt beslut (det rätta beslutet, enligt de sökande) i flera år så har man ju också lidit mycket. Fast det är ju inget skäl att få uppehållstillstånd, egentligen… Särskilt inte om man själv är skyldig till att det tagit så lång tid.
Besluten som Migrationsverket och migrationsdomstolen fattat är förstås inte alls de rätta eftersom den sökande inte heter det som står i beslutet och inte heller kommer från det land dit man utvisat honom eller henne. Men vems ansvar är det egentligen att komma med riktiga uppgifter när man ansöker om uppehållstillstånd? Ja, sist när jag kollade detta, i UNHCR:s handbok, så stod det att det är den sökandes ansvar, alltså att den som söker asyl eller uppehållstillstånd har hela bevisbördan; det är han eller hon som ska bevisa att han eller hon har behov av skydd i Sverige. Och UNHCR hänvisar ju många ständigt till. Också enligt svensk lag är det förstås den som söker ”en förmån” (í detta fall asyl eller PUT) som ska bevisa att han uppfyller lagens krav. Svenska myndigheter har mycket begränsat ansvar när det gäller personer som vägrar medverka till att styrka sin identitet och som serverar uppdiktade historier.
En del sökande anser ändå av någon anledning att det är vi på Migrationsverket som är skyldiga att visa vilka de är och att vi måste också visa att något land tar emot dem, annars kan de inte utvisas utan måste få PUT. Biträdena (juristerna!) håller med. Men vi har naturligtvis inga möjligheter till detta. Hur skulle vi till exempel kunna utreda varifrån en person utan id-handlingar kommer; en person som vägrar tala om för oss vad han eller hon har för modersmål och enbart vill tala engelska eller franska (som han eller hon inte ens behärskar) med oss. Vilken språkanalys kan vi göra då? Eller på vilket annat sätt kan vi utreda varifrån människan kommer?
Vet svenska folket någonting alls om allt detta? Nej, för svenska medier rapporterar inte. Men de, som hittar seriösa källor på nätet vet. Och de blir fler och fler.
