En migga skriver:
Har du läst i Dagens Nyheter om en armenisk konstnär? Jag har ärligt talat inte följt dessa skriverier så noga. Jag vet exempelvis inte om konstnären i fråga fått avslag även i domstol. Men den som skrivit i Dagens Nyheter om honom har också skrivit namnen på den föredragande och beslutsfattaren på Migrationsverket som fattat avslagsbeslutet (Arne Ruth: De ansvariga döljer vad det vet, DN Kultur 28 februari 2013). Dessa personer är tjänstemän som agerat enligt de riktlinjer de har. Vari ligger poängen att publicera deras namn? Om konstnären även har fått avslag i migrationsdomstolen – eller om han kommer att få det – ska Dagens Nyheter då även publicera namnen på domaren och nämndemännen?
Vår GD (generaldirektör) skriver i sin krönika på vårt intranät idag den 4 mars, att:
Dagens Nyheter, genom sin publicering av dessa anställdas namn, har sänkt sig till en nivå som man kan förvänta sig av obskyra nätsajter.
Jag håller med. Sedan skriver vår GD också att vi på Migrationsverket borde påtala detta i olika medier. Men vore inte vår GD den mest lämpade att påtala det, till exempel i en debattartikel?
I sak tycker jag att GD har rätt vad gäller Dagens Nyheters publicering. Men inte i att det är vi miggor som ska påtala det! Det ska GD själv göra om han har åsikter. Han är ju också den som sannolikt kan få sin åsikt publicerad eftersom han är vår GD.
Kommentar 1: Ni miggor får era åsikter publicerade här sedan drygt fem år och kommer att få det så länge ni orkar skriva och berätta! Och ni kan vara säkra på att både andra skribenter och journalister samt politiker och folk i regeringskansliet läser vad ni skriver, även om de beter sig som gäddor i vassen och inte låtsas om det. Så fortsätt att skriva. Nästa bok med era texter kommer i höst eller i början av 2014 – ingen ska kunna säga att de inte visste vad som pågick på Migrationsverket!
Kommentar 1: Jag påminner om boken med miggornas berättelser 2008-2011: Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar. Den kan köpas eller laddas ner som e-bok här.
Jag påminner också om att förordet har skrivits av Krister Thelin, som bland annat varit verksam som lagman vid Hovrätten över Skåne och Blekinge, domare vid FN:s Krigsförbrytartribunal för forna Jugoslavien i Haag (2003-2008). I september 2008 valdes han i New York till ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter. Krister Thelin är också en av fyra svenska jurister som är anmälda som ad hoc domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. En man med kanske något högre trovärdighet och kunskapsnivå än de flesta svenska gäddor-i-vassen-journalister…
Följande är ett utdrag ur Krister Thelins förord till boken med miggornas berättelser:
Merit Wager har ett väl utvecklat humanitärt intresse. Hennes engagemang för flyktingar och i flyktingfrågor är också väl dokumenterat. Hon är självlärd i utlänningslagen och angränsande regelverk, men behärskar området bättre än någon icke-specialiserad jurist. När Merit Wager nu ger ut en sammanställning av ett urval bloggposter från migrationsområdet förtjänar publiceringen all uppmärksamhet.
Det är på det hela taget en förskräcklig bild som målas upp:
– noggrannhet och kontroll får vika för en strävan efter ökad ärendegenomströmning
– en naiv tilltro till uppdiktade eller annars falska berättelser bestämmer utgången i tillståndsärenden,
– utlänningslagens villkor för uppehållstillstånd nonchaleras så länge blanketten är rätt ifylld, och
– avdelningen för ”Besök och Bosättning” kallas internt för ”Blunda och Bevilja”.Inom all statlig förvaltning finns myndighetsintern kritik. Och från en annan funktion känner jag den förre generaldirektören för Migrationsverket som en utomordentligt god kraft. Tjänstemän på olika nivåer i en myndighet kan också misstolka eller missförstå ledningens ambitioner. Men om miggornas vittnesbörd, sådan den uttrycks i boken, endast till en del är korrekt, är det i sig mycket allvarligt.
