Redan i rubriken i domen i Migrationsöverdomstolen anges alltså att:
En asylsökandes skyddsbehov ska prövas även i sådana fall där personens identitet inte gjorts sannolik.
Detta kommenterar en migga så här:
De har transcenderat till galenskapens astralplan
Hur skall man kunna bedöma individuella – politiska – skäl om personen inte gjort sin identitet sannolik? I ett land som Syrien där den allmänna situationen är sådan att uppehållstillstånd beviljas, så räcker det att medborgarskapet är sannolikt, men om man anför att man är regimkritisk journalist, till exempel, och ger in artiklar till stöd för detta, så måste ju identiteten vara sannolik för att man ska kunna koppla bevisningen till personen: att det faktiskt är sannolikt att personen är upphovsmannen till de artiklar som kan tänkas ådra personen regimens särskilda intresse och det sålunda finns risk för förföljelse.
Sexuell läggning skulle man eventuellt kunna argumentera är oberoende av identiteten.
Men i de allra flesta fall så hakar ju frågan om identiteten in i tillförlitlighetsbedömningen och bevisvärderingen. Man kan ju göra sin identitet sannolik med muntliga uppgifter om det till exempel finns godtagbara förklaringar till avsaknad av identitetshandlingar och man i övrigt är sammanhängande och detaljerad. Att man inte gjort sin identitet sannolik innebär ju att man inte ens förmått göra det. Hur kan inte detta också spilla över på berättelsen övrigt?
Kommentar: Efter att ha tagit del av både ett referat av domen och själva domen, ställer också jag mig undrande till den. Just detta är omvälvande; jag undrar om alla förstår vad det innebär när högsta instans i ett beslut, som givetvis blir vägledande, skriver:
En asylsökandes skyddsbehov ska prövas även i sådana fall där personens identitet inte gjorts sannolik.
Innebörden är ju faktiskt att i princip alla som vill komma till Sverige, även om den som serverar en osann historia, har rätt att både prövas och möjlighet att få uppehållstillstånd. Utan att landets medborgare har en aning om vilka personerna faktiskt är!
Sverige dras ju redan med det faktum att här finns hundratusentals asylsökande och -invandrade som inte gjort sin identitet sannolik, än mindre styrkt den. Nu sanktionerar Migrationsöverdomstolen, MiÖd, genom sin dom faktiskt detta och verkar helt bortse från att inget land vill bevilja uppehållstillstånd (än mindre medborgarskap) åt personer som man faktiskt inte alls vet vilka de är, vad de har för bakgrund i sina hemländer eller ens varför de egentligen är här.
Klicka på textrutan för att lyssna på ellr läsa inslaget.
I ett inslag i SR P1 kommenterar Dag Stegeland, kammarrättspresident vid Kammarrätten i Göteborg Migrationsöverdomstolens dom så här:
Det är en principiellt viktig dom. Domstolar och även Migrationsverket har lagt för stor vikt vid att asylsökande kan göra sin identitet sannolik. Det kan handla om vad personen har varit med om och ännu viktigare vad personen riskerar att utsättas för om han eller hon utvisas. Det är egentligen inte så viktigt vem en person är.
I inslaget sägs vare att Dag Stegeland tror att domen kommer att förändra hur framtida asylbedömningar görs, både hos domstolarna och på Migrationsverket. Han säger:
Framförallt är det viktigt att Migrationsverket som är första instans tar till sig domen och gör rätt i sina initiala bedömningar.
Jag undrar hur många som anar vidden av detta. Det är svårt att förstå varför en sådan dom meddelats i högsta instans.
Ur domen:
Migrationsverket anser att överklagandet ska avslås och för bland annat fram följande:
Migrationsöverdomstolen slår fast att målet gäller huruvida migrationsdomstolen (dit Migrationsverkets beslut överklagats) har gjort ”en korrekt prövning av skyddsskälen då överklagandet avslagits enbart på den grunden att X inte gjort sin identitet sannolik” och anger skälen för sitt avgörande. Migrationsöverdomstolen går först igenom gällande rätt under rubrikerna:
Utlänningslagen
Asylprocedurdirektivet och skyddsgrundsdirektivet
Förarbeten och praxis m.m.
Sedan följer Migrationsöverdomstolens bedömning, som lyder:
Därefter följer detta, som jag har svårt att se som något annat än en stor förändring av asylsystemet i Sverige och en ännu osäkrare och lättvindigare hantering av hitkommande personer som vill söka asyl än någonsin tidigare:
Hur Migrationsöverdomstolen kan komma fram till att det inte är avgörande vem den här mannen – som uppgett ett visst namn men inte styrkt eller gjort sannolik sin identitet – är, men ändå mena sig veta att just han…
…har arbetat vid Pensionsmyndigheten för Peshmerga och de upptäckter han gjorde där rörande pensionsbedrägerier. Han hade via sitt arbete tillgång till känslig information som inte har offentliggjorts. Vid ett återvändande till Irak riskerar han förföljelse av myndigheterna, säkerhetstjänsten och en släkt i hemlandet som är fientligt inställd till honom.
Lägre instans, migrationsdomstolen, har ju ansett att mannen inte har lyckats göra sannolikt att han har ett behov av internationellt skydd eftersom han inte gjort den uppgivna identiteten sannolik. Vilket ju ter sig helt rimligt, faktiskt rentav självklart. För hur ska man bedöma en icke identifierad persons behov av skydd på grundval enbart av en historia han berättar om man inte har något som kopplar honom till den berättade historien? Jag har försökt förstå sammelsuriet av meningar – och jag är van sedan 1996 att läsa den här typen av handlingar – men har svårt att få grepp om hur tankarna har gått hos dem som skrivit den här domen. I sista stycket skriver Migrationsöverdomstolen:
Notera särskilt detta, i stycket ovan:
Det är ostridigt att X haft sin hemvist i Irak och migrationsdomstolen borde ha prövat hans skyddsskäl i sak och i det sammanhanget bedömt den påstådda hotbilden från myndigheterna, säkerhetstjänsten och den utpekade fientliga släkten i hemlandet tillsammans med hans övriga uppgifter.
Jag förstår fortfarande inte hur man ska kunna bedöma mannens skyddsskäl om man inte vet om han är? Vi vet ju inte om han är den person – vilket han påstår att han är – som:
…har arbetat vid Pensionsmyndigheten för Peshmerga och de upptäckter han gjorde där rörande pensionsbedrägerier. Han hade via sitt arbete tillgång till känslig information som inte har offentliggjorts. Vid ett återvändande till Irak riskerar han förföljelse av myndigheterna, säkerhetstjänsten och en släkt i hemlandet som är fientligt inställd till honom.
Slutkommentar: Hur kommer det sig att tre kammarrättsråd i Migrationsöverdomstolen nu, år 2019 och efter 30 års enorm asylinvandring till Sverige, finner det nödvändigt att meddela en dom som innebär en helt ny ordning och det utan att, såvitt jag känner till, utlänningslagen har ändrats? En ordning som strider mot de flesta människors normala rättskänsla och mot vad som gällt tidigare.
En asylsökandes skyddsbehov ska prövas även i sådana fall där personens identitet inte gjorts sannolik.