En migga:
Asylinströmningen till Sverige är större än någonsin, nästan i nivå med den tiden då krigen på Balkan pågick. Det har inte hunnit påverka oss på prövningsenheterna ännu, trots att allt tyder på att vi går en hård höst och vinter till mötes med mycket övertidsarbete på helgerna. Men ansökningsenheterna och mottagningsenheterna är förtvivlade.
Ansökningsenheterna hinner inte mer än ta fingeravtryck och foton på alla som nu kommer till Sverige, och mottagningsenheterna drunknar i klagomål från de sökande. De har inte fått så bra boende som de förväntat sig och de får inte pengar till glasögon, tandläkarbesök etc tillräckligt snabbt.
Registreringsunderlagen från ansökningsenheterna består av en tjänsteanteckning där en enda fråga har ställts till den sökande. Man skulle kunna tro att frågan är ”Varför söker du asyl”, men icke. I stället lyder frågan: ”Hur är det med din hälsa”? Jag förstår att bemötandet är viktigt men vi ska väl inte utgå ifrån människor som ansöker om asyl gör det på grund av hälsoskäl??? Hälsoskäl är ju inte på något sätt asylgrundande, enligt utlänningslagen…
Vi på prövningsenheterna står således där med en tom akt där det finns en tjänsteanteckning om att den sökande led av huvudvärk när han ansökte om asyl och att han kallats till en utredning hos oss som beräknas ta två timmar. Under dessa två timmar ska vi försöka ta reda på om den sökande verkligen kommer från det land som han säger sig komma ifrån och vi ska också ta reda på varför han anser sig vara i behov av asyl i Sverige. Och vi ska framför allt fråga honom om hans hälsa, lyssna på klagomål om boendet och hänvisa honom hit och dit om han har frågor om LMA eller anhöriginvandring.
Det finns åsikter från ledningen om att vi ska dra ner tiden på våra utredningar eftersom det inte är LEAN att ställa irrelevanta frågor eller lyssna på allehanda förklaringar som inte handlar om asyl, men det blir klagomål från biträden och utskällning av chefen direkt, om vi under en utredning vågar avbryta den sökande när han beskriver sin hälsa eller berättar om sina barndomsminnen i stället för sina asylskäl.
På frågan om hur syrier ska hanteras kommer det nya instruktioner (RCI) varje vecka. Precis när vi lärt oss innehållet av veckans RCI kommer det en ny RCI som upphäver den gamla. Summa summarum är väl att det inte är fel att ge alla som säger sig vara syrier PUT och när vi väl är igång så kan vi ge PUT till alla andra också. Det kostar pengar att hålla asylutredningar som tar två timmar och språkanalyser är dyra. Varje försök att göra en utredning värd namnet stoppar dessutom LEAN-flödet.
Men för Guds skull svenska folk, öppna inte ögonen! Läs inte boken med miggornas berättelser från asylvärlden under fyra år och läs inte deras texter här på min blogg! För det är inte okej att vare sig förmedla eller ta till sig sanningar från asylverkligheten. Alltså inte ens sanningar. För i Sverige är de sanningar på asylinvandringsområdet som miggorna presenterar nämligen antingen något man ska förbigå med total tystnad eller något man på ett ointelligent och självdestruktivt sätt ska stämpla som ”främlingsfientligt” eller liknande. Sverige är det enda landet jag vet där fakta kan stämplas som just ”främlingsfientliga”, ”rasistiska” och/eller ”islamofobiska”. Jag kommer aldrig att förstå varför.