En migga:
Det är en förolämpning mot oss alla att behöva ta emot en person som söker asyl (som sedan visade sig var en ogift och barnlös universitetslärare) som påstår sig ha ätit upp sin son (20 februari). Sådant pågår ingenstans! Samtidigt finns det, enligt Läkare utan gränser, många barn som dör i malaria eller av undernäring, och varje litet bidrag från oss kan göra skillnad i för en liten människa.
Skojare och bedragare som kommer till Sverige i syfte att hitta en man/kvinna genom vilken de kan tillskansa sig PUT och därmed också försörjning, kostar så mycket pengar för Migrationsverket att vi, om vi hade använt pengarna på annat sätt, hade kunnat rädda tusentals barn från malaria och undernäring.
Jag har så dåligt samvete över att jag håller på med det här, att statens pengar går åt till detta. De undernärda, de utsatta, de kommer inte hit för att söka asyl. De sitter i något flyktingläger, med sina döende barn.
Någonting i svensk asylhantering måste förändras. Vi måste rikta vår hjälp mot människor som behöver den, på den plats där de finns. Inte mot viseringsiranier från medelklassen som aldrig varit politiskt aktiva men som här kommit på att att man kan blogga för att få PUT . Inte heller mot eritreaner som åkt hit med sin egen regerings godkännande eller eritreaner som aldrig satt sin fot i Eritrea utan som fötts och vuxit upp i Saudiarabien, Sudan, Italien etc.
Kommentar: Nog är det väl ganska märkligt att en migga ska behöva skämmas för vad han gör på sitt jobb (det är ju ett mycket viktigt uppdrag han har), medan de som är ansvariga för den rättsosäkra och ofta felaktiga hanteringen inte verkar skämmas alls!? Och nog är det väl märkligt att ingen tar itu ordentligt med det sedan länge mer eller mindre havererade Migrationsverket!? Miggor har rapporterat på bloggen i åratal och människor som läser den skriver och är rejält arga över att galenskaperna får fortsätta och att ingen bryr sig: varken politiker eller journalister.