En migga skriver:
Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson kräver i sitt senaste blogginlägg ”närvarande chefer” och ser det som ett sätt att skapa ett ”ansvarstagande medarbetarskap”.
Efter blogginlägget som är från den 16 mars* (närvarande ledarskap?), sa han upp det fackliga samverkansavtalet (ansvarstagande medarbetarskap?). Alltså generaldirektören kräver närvarande chefer, men själv har han inte hörts av på över två månader. Han vägrar också att kommentera det uppsagda samverkansavtalet trots att flera som kommenterat inlägget undrar. Men det mest komiska är rubriken:
”Utvecklingen av verksamheten tar nu stora steg framåt”
Sedan tystnad. Och sedan uppsagt samverkansavtal. Och sedan åter tystnad.
* Sedan 16 mars har generaldirektören inte skrivit något alls på sin blogg.
Svar på generaldirektörens blogginlägg från en migga:
Kommentar: Aningen förvånad blir jag av det som framkommer om förbud mot fackliga bloggar som, vad jag förstår varit tillåtna tidigare, i den icke undertecknade kommentaren till generaldirektörens fluffigheter, nämligen:
Dock sänder du dubbla budskap genom att samtidigt avskaffa samverkansavtalet och förbjuda de fackliga organisationernas bloggar.
En myndighet i kris som nog Migrationsverket får sägas vara, eller i varje fall nästintill, och dess högste chef syns inte till. I varje fall upplevs situationen så av en del miggor. Vad ska man säga om det? Troligen jobbar han väl på i det fördolda enligt devisen ”verka men icke synas”. Men någon gång emellanåt borde han synas bland sina underlydande, miggorna. Och på sin blogg. Dock gav han en intervju i Norrköpings Tidningar den 19 maj under rubriken ”Vi förtjänar bättre betyg”.
Till slut: Förr brukade Migrationsverkets generaldirektör puffa för en ”Veckans låt” (Himlen runt hörnet) på sin blogg. Det har han inte gjort den 16 mars. Tillåt mig att presentera vad jag ser som en av århundradets låtar – i detta sammanhang på grund av titeln Eve of Destruction. Den kom 1965. En del referenser i sången ligger långt tillbaka i tiden, men den kan ändå framkalla samma avgrundskänsla för sådant som händer idag som för sådant som hände då: