En migga:
Apropå de hungerstrejkande afghanerna i norra Sverige. Jag tror att det nu bara är en tidsfråga innan vi börjar bevilja alla afghaner PUT. Eller snarare alla som säger sig vara afghaner, vilket även inbegriper en hel del iranier och pakistanier.
När det gäller den första meningen i miggans text, läs här:
Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april
Vidare om rapporteringen om hungerstrejkande afghaner i Boden – 20 april
När det gäller den andra meningen i miggans text, läs här:
En migga: ”En feg lösning som inte anstår en rättsstat”. – 1 april
Miggan fortsätter:
Ja, just så är det! Om jag säger att jag tror att jag är medborgare i Afghanistan, Eritrea eller Somalia fast jag aldrig har varit i mitt hemland och om jag passerar språktestet och säger att jag saknar identitetshandlingar (!) så får jag givetvis PUT. Och snabbt ska det gå också. För att Migrationsverket ska kunna visa resultat så ska ärenden från dessa tre länder – och från Syrien – hanteras på löpande band. Enligt LEAN.
För att utreda ett sådant ärende måste vi tillämpa principen don’t ask, don’t tell. Alltså inte fråga för mycket och inte höra svar som skulle kunna leda till följdfrågor och fortsatta utredningar. En fråga måste vi ändå alltid ställa- ex officio- om det gäller flickebarn, bebisar, till föräldrar som känner sig som somalier eller eritreaner, oavsett varifrån de kommer. Nämligen om barnet riskerar könsstympning. Även om hela familjen givetvis ändå får PUT så kan barnet få en högre klassning om föräldrarna säger att hon riskerar könsstympning. Säger föräldrarna att hon inte riskerar könsstympning eftersom de är motståndare till denna sedvänja så måste vi låtsas som att vi inte hört svaret. Om mer än 90 procent av kvinnorna i ett land könsstympas så innebär det en hög risk och ingen individuell bedömning sker. Till saken hör förstås att dessa personer inte alls kommer från länder där 90 procent av flickorna könsstympas men eftersom vi måste låtsas om att de gör det så måste vi också låtsas som att deras döttrar riskerar könsstympning.
Jag tror att vi också snart måste börja ställa nya frågor- ex officio- till personer från vissa länder. I många länder har HBTQ- personer en svår situation och även om dessa personer inte säger sig tillhöra denna samhällsgrupp utan åberopar helt andra asylskäl så måste jag som tjänsteman på verket kanske få dem att komma ut ur den garderob där de inte ens befinner sig. I synnerhet då jag vet att det är svårt för en person som levt i en kultur där HBTQ inte accepteras att berätta om sin läggning…
Men tänk om jag, i min välvilja, i stället kränker människor genom att insinuera att de inte kan motstå att könsstympa sina barn, att de egentligen är homosexuella osv.
Är det rätt mot miggorna att de tvingas att medvetet fatta undermåliga, felaktiga, rättsstridiga beslut på grunder som de vet är falska och bedrägliga? Beslut som dessutom för Sverige är mycket kostsamma och som förändrar det svenska samhället för alltid.
Är det rätt att Sverige på grund av denna slapphänthet blir – eller rättare sagt: redan är – ett land med mängder av människor som inte har rätt att vara här enligt de lagar som stiftats av Sveriges riksdag och regering?
Är det rätt att en oöverskådlig mängd människor dessutom, förutom att de är här utan laglig grund, inte styrkt vilka de är och att vi därmed inte har en aning om deras bakgrunder och/eller den faktiska anledningen till att de är här?
Är det rätt att skattebetalare i Sverige ska försörja, ordna bostäder åt, utbilda och ge sjukvård åt människor som inte har någon laglig grund för att vistas här och som samma skattebetalare inte ens vet vilka de är?
Läser man vad miggorna skrivit och berättat inifrån Migrationsverket sedan 2007 så blir det uppenbart för alla och envar hur illa politiker och regeringar hanterat asylinvandringen (och numera också arbetskraftsinvandringen)!
Det är märkligt att folket inte reser sig mot detta – fast å andra sidan: hur skulle det kunna resa sig när det inte får någon relevant och ingående information av nationella medier? Dock: bland de människor som har följt miggornas berättelser här på bloggen eller som har läst boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt och som jag har talat med, har samtliga varit chockade över vad de läst. Många har börjat förakta medier och politiker för vad de självsvåldigt och maktfullkomligt utsätter landet och folket för.
Inte en enda av dem jag har talat med har varit emot asylinvandring! Samtliga har varit emot att Sverige accepterar en stor bedrägeriinvandring och den osäkerhet och otrygghet den för – och redan fört – med sig i ett litet land som tidigare varit både säkert och tryggt att leva i. Den ”främlingsfientlighet” som medier och många oansvariga och okunniga politiker alltför lättvindigt och ounderbyggt pådyvlar många svenskar, har jag inte mött. Vad jag har mött – och det är tråkigt att behöva säga det, men det är sant – är snarare en sorts ”svenskfientlighet”, dvs en fientlighet mot dem som sitter i maktställningar vare sig de är politiker eller journalister, och som både ljuger och undanhåller fakta som skulle ge folket den allsidiga bild av verkligheten som det har rätt att få. Tack vare att miggorna orkar fortsätta att berätta är det dock allt fler som ser att den offentliga bilden inte är den korrekta.
Att försätta miggorna i de situationer där de numera – och sedan ganska lång tid – befinner sig, är så otillständigt och så förödande att man nästan inte kan ta in det. Utbildade jurister tvingas sitta och hantera lagar och regler på ett sätt som är helt emot allt vad just lagar och regler och – framför allt – rättssäkerhet heter. Politiker och miggornas verksledning har tvingat in dem i Dårskapens Värld där enskilda miggor omöjligt klarar att stå upp, stå emot och slå näven i bordet. Det är en klen, men kanske ändå viss tröst för dem och viktigt för framtida forskare, att deras berättelser finns kvar för att visa eftervärlden att de gjorde vad de kunde för att slå larm.
Finns det någon enda människa i Sverige som tycker att det, som miggorna tvingas göra och som de berättat om i åratal här på bloggen, är rätt?