En migga skriver:
Min uppfattning är, att det överlag är lättare att få asyl än någonsin. Kanske beror det på att vi miggor nu har indoktrinerats i att inte ifrågasätta, inte kräva någonting av den asylsökande, inte utreda någonting utan bara lyssna med hjärtat. Och vad spelar det då för roll att den asylsökande har en falsk id-handling, eller ingen handlingar alls, om hon/han ändå kan gråta en skvätt och berätta om det hemska som hon/han utsattes för i hemlandet. När språkanalysen sedan säger att personen inte alls kommer från det uppgivna hemlandet blir det förstås svårt för oss att skriva PUT-beslut. Därför ska vi nu inte göra språkanalyser heller, annat än i undantagsfall.
Det är numera väldigt lätt för oss att nå produktionsmålen (Ja, det heter så inom Migrationsverket, som i en fabrik) när det gäller beslut . Vi beviljar PUT på löpande band. Varje person som säger sig komma från Eritrea ska ha PUT liksom varje person som säger sig komma från Somalia. Iranierna har en lite svårare uppförsbacke eftersom de kommit hit med visering. De får biträde och biträdet får betalt av staten. Iranierna får avvisningsbeslut men sedan får de UT (uppehållstillstånd) i alla fall eftersom de har fått jobb på släktingens pizzeria, som kock. Voilá!
Det enda jag undrar över är: Varför hjälpte släktingen inte den här asylmänniskan att komma hit med arbetstillstånd redan från hemlandet? Om personen i fråga nu är en sådan utmärkt kock, som det är brist på i släktingens restaurang, hur kommer det sig att ingen sådan ansökan lämnades in? Utan hela familjen kom hit. Hittade på falska asylskäl, tjuvhöll på sina pass etc. Den här familjen har kostat Sverige mycket, genom sina påhittade politiska skäl, biträdet som betalades av svenska skattebetalare, bidrag för asylsökande, rättegång hos migrationsdomstolen. Hoppas dessa skojare ger tillbaka genom att betala skatt. Men det tror jag inte ett ögonblick på eftersom hela anställningen är bluff …
Kommentar: Sverige är unikt och avviker från resten av Norden (och även andra EU-länder) när det gäller asylprocessen. I andra länder vill man veta vilka som ges tillstånd att vistas i landet och vilka länder de faktiskt kommer ifrån; av säkerhetsskäl men också för att de ska försörjas med skattemedel under relativt lång tid. Man låter i andra länder inte bli att utreda ordentligt för att, likt en fabrik med löpande band-princip, vara säker på att uppnå ”produktionsmålen”. Vem sätter dessa ”produktionsmål”, förresten? Och hur ser de ut?