En migga skriver:
En del asylsökande – som verkligen helt saknar asylskäl – ansöker ändå om asyl. De gör det på grund av att de är utvecklingsstörda eller senildementa. De har hämtats hit av någon släkting som inte har för avsikt att ta hand om sin släkting utan tycker att Sverige kan ta hand om honom eller henne.
Släktingen har tagit hit personen i samband med sin egen semester i det gamla hemlandet. Släktingen anser att det finns bra vård i Sverige och släktingen vill också att hans familj i det gamla hemlandet ska slippa den här personen som kräver så mycket vård. Det finns naturligtvis ingen vård i Sverige som kan bota en medelålders person med grav utvecklingsstörning och inte heller har Sverige uppfunnit metoder som gör senildementa åldringar smarta och pigga igen.
Dessa personer får i regel PUT eftersom de inte anses kunna skickas ensamma till hemlandet. Släktingen som tog hit personen vägrar förstås följa med på resan och det kan inte heller krävas av släktingen, som ju är medborgare här eller har PUT här. Om den sökandes egen familj dessutom inte vill möta upp den sökande på flygplatsen (vilket de förstås inte vill) så kan den sökande inte utvisas.
Det är på något sätt fel att Sverige ska ta hand om dessa människor och framför allt är det fel att deras ärenden ska handläggas i asylprocessen. Asyl handlar ju inte om den här typen av fall.
