En migga skriver:
Jag tänker på kvinnan och hennes son som blev mördade på Ikea i Västerås. Jag gjorde en jämförelse med Danmark, där kvinnan och sonen sannolikt inte hade varit döda idag. Detta för att myndigheterna i Danmark, betydligt oftare än vi i Sverige, tar personer som ska utvisas i förvar när de omfattas av Dublinförordningen. I Sverige däremot, där Migrationsverket har anställt en stor mängd helt oerfaren personal, sker förvarstagande numera mycket sällan trots att det finns anledning till det.
Om någon tas i förvar numera så är det nästan enbart om den asylsökande ska deporteras av Polisen, efter att Migrationsverket, som det heter: ”har uttömt sina egna resurser att genomföra en verkställighet”.
Förut, för bara fem år sedan, tog även Migrationsverket personer som skulle utvisas i förvar, men numera vågar tjänstemän inte göra detta eftersom de är rädda för att anklagas för tjänstefel/olaga frihetsberövande! Detta, i kombination med att Migrationsverket har anställt en mängd inkompetent personal, gör att i princip ingen tas i förvar längre. Vad jag vet står nu flera förvar halvtomma just på grund av det jag skrev ovan.
För några år sedan var Migrationsverket ofta utsatt för hård kritik från olika vänstergrupperingar som ville ”skydda” de asylsökande som inte befunnits ha skyddsskäl och skulle utvisas. Ibland förekom stora demonstrationer och inte sällan vandaliserades Migrationsverkets byggnader. Idag har dessa aktioner i princip helt upphört. Anledningen till det är mycket enkel – Migrationsverket har rekryterat dessa aktivister! De sitter nu som tjänstemän i myndigheten! Jag har träffat flera personer som öppet berättat att de varit med i dessa aktivistgrupperingar. Att de får jobb på Migrationsverket beror på att de skriver i sina CV precis det som Migrationsverket främst vill höra, nämligen att de ”har ett brinnande intresse för mänskliga rättigheter”.
Så går det till på myndigheten Migrationsverket.
Kommentar: Återigen ett vittnesmål från en migga, som jag vet vem det är, men som inte i det klimat som råder i Sverige kan träda fram öppet. Det innebär dock inte att man kan vifta bort vad miggan – och många andra miggor under snart ett decennium – berättar här på bloggen.