En läsare skriver:
Jag har också tänkt en hel del på den här frågan (om ”gymnasielagen” och annat på asylområdet), mycket på grund av att jag har en bekant som jobbar för att alla ska få stanna.
En hazar fick PUT (som konvertit) och åkte därefter direkt till sitt hemlands grannland för att gifta sig i moskén med en ny brud, då hans första fästmö vägrade att utvandra. Nu sitter han här i Sverige och väntar på henne. Han är inte särskilt ung, han har ingen utbildning och inga ambitioner, men hör till medelklassen i sitt land. Han betalade inte ett öre för sig hos dem han fick bo hos, och han fick mycket service av aktivistgruppen.
En annan hazar, som ingår i gymnasieamnestigruppen, är också konvertit. Det finns flera konvertiter i gruppen. Men det finns en del som tyder på att flera av dem av olika skäl knappast kan ha fattat självständiga beslut.
En av aktivisterna tjänar pengar på dessa mäns frivilligarbete och får status av att han omvänder dem. Han tycks också påverka en del att säga osanna saker till Migrationsverket. En förståndshandikappad person ska nu utvisas för att hans historia inte stämmer.
Argumenten jag hör är att ”alla hazarer dödas; det är jättefarligt med talibanerna; hazarerna är underbara människor och inte så lata som svenska ungdomar, de måste få stanna”. Några individuella asylskäl är det inte tal om.
Jag tror att det finns tre grupper av förlorare:
* De yngre till medelålders männen som blir rotlösa och får dåliga vanor genom sysslolöshet och total brist på krav. Gymnasieutbildningen består bara av SFI. Om de ska åka hem, till vad nytta?
* Det afghanska samhället som dräneras på yngre män och har svårt att försvara de svaga i landet mot talibanerna.
* Europas befolkning.
* På kort sikt kanske de unga männen känner sig som vinnare. Men om 10 – 15 år har vi en massa medelålders och äldre män utan perspektiv här, män som ses som svikare i sitt eget land.Tänk om de finska männen betett sig så som dessa män och hade flytt för ryssarna till Sverige och låtit kvinnor, barn och gamla kämpa ensamma!
Kommentar: I sin upphöjda värdegrundsbaserade godhet och medmänsklighet ser inte politikerna, vilkas skyldighet det är att lyssna, se och förstå det som människor utanför Helgeandsholmen och Rosenbad ser. De är fullt upptagna med att intrigera, sitta i hemliga möten och springa i alla mediekanaler så fort de knäpper med fingrarna. Trots att det är deras skyldighet, på uppdrag av sina väljare och landets skattebetalare som betalar deras arvoden och förmåner, att se och inse vad de stiftar lagar om och hur de styr landet för folkets bästa. Och att se till att landet får en regering som är bra för Sverige, inte för dem själva i sina låsta positioner.
Dessa människor är alldeles för upptagna med att spela sitt spel långt borta från det som de borde ägna all sin tid åt: att se till att ta tag i Sverige, se till att det går framåt, inte bakåt, och att ett nej är ett nej, ett ja är ett ja.