[wpvideo s1sbBTIg]
Klicka på bilden för att se och höra pressträffen.
”Nu kommer huvuden att rulla”. Så har man brukat säga när viktiga personer eller snarare personer på viktiga poster, vilket inte är riktigt detsamma avsätts. I dagens hemska värld låter orden annorlunda, konkret snarare än bildligt. Men när personer på viktiga poster avsätts i Sverige och ”huvuden rullar”, så är det sannerligen inte på samma sätt som huvuden rullar i de fruktansvärda situationer vi dagligen läser om i Syrien, Irak och på andra gudsförgätna ställen. Nej, här går huvudrullningen bildligt och civiliserat till. Som idag, när statsminister Stefan Löfven äntligen tog till orda i fallet med det olämpliga statsrådet Mehmet Kaplan, även om han inte sa så värst mycket mer än att:
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Mehmet Kaplan har gjort en samlad bedömning och avgår. Jag delar den bedömningen.
Statsministern avslutade sitt anförande med orden:
Jag önskar honom all välgång i sitt fortsatta arbete.
En svensk statsminister borde till fullo behärska sitt eget modersmål. Det heter:
Jag önskar honom all välgång i hans fortsatta arbete.
På den berättigade frågan från journalister på plats om varför Löfven och hans medarbetare inte kontrollerat det blivande statsrådets bakgrund ordentligt innan han utsågs, gavs inget svar. Det är en stor skandal att uppgifter som funnits lättillgängliga och kunnat kontrolleras av vem som helst, och det vilar en tung skuld på Löfven & Co för detta. För hade de bara googlat eller krävt att Romson & Fridolin hade berättat vad de visste, så hade kapitlet Kaplan aldrig skrivits så som det nu blev skrivet, för då hade han inte blivit statsråd.
Exit Kaplan. Fokus Stefan Löfven och hans medarbetare. Medarbetarna som inte klarade att kontrollera de blivande statsrådens bakgrunder. En riktigt präktig skandal, det också. För hur kan någon ha tilltro och tillit till en så klantig hoper människor som inte ens vet hur man googlar och använder andra sätt att undersöka en persons bakgrund? En person som ska bekläda en av rikets högsta och viktigaste poster. Nu kommer strålkastarna att riktas på dem som inte klarade detta och man kommer att undra över vilka skelett andra statsråd egentligen har? Kanske någon gjort något lika hemskt som de borgerliga ministrarna, de som åkte ut inom några dagar för att de hade haft svart barnflicka respektive inte betalat TV-licens?
Har alla glömt detta som man för 1,5 år sedan kunde läsa i Aftonbladet under rubriken De nya ministrarna som det stormat runt:
Flera av de nya ministrarna har tidigare varit inblandade i skandaler och blivit ifrågasatta.
Ett exempel (förutom Mehmet Kaplan och Åsa Regnér) i den artikeln var:
Nye civilministern Ardalan Shekarabi tvingades avgå som SSU-ordförande efter trixande med pengar och medlemslistor. Han var fram till 2005 ordförande i ungdomsförbundet SSU. Men efter flera skandaler tvingades han bort från posten.
Uppsala Nya Tidning avslöjade 2004 att Shekarabi använt pengar som skulle gått till integrationsprojekt till sin egen kampanj till att bli SSU-ordförande.
DN publicerar senare dokument som visar överföringarna till kampanjkontot. Pengarna har använts till taxiresor, krogbesök och spritköp. Shekarabi har haft kontokort kopplat till kontot.
2005 avslöjades att flera SSU-distrikt friserat sina medlemssiffror för att få högre bidrag. Shekarabi tog inget ansvar för medlemsfusket men flera distrikt krävde öppet hans avgång. Han avgick vid kongressen 2005.
I en svensk regering kunde han bli minister. Det borde han inte ha blivit. Och hade han varit moderat, före detta MUF-ordförande, så hade han aldrig kommit i närheten av en ministerpost.
Hur lite sympati man än må känna för Mehmet Kaplan så måste det ändå sägas att hans livs-CV hade sett betydligt bättre ut både för honom och hans familj om han stoppats innan han kom in i Sveriges regering. Detta – att han tvingats avgå ur en regering på ett så snöpligt sätt och på grund av sådant han själv gjort – kommer att förfölja honom så länge han lever. Även om han var kaxig in i det sista och inte tog på sig någon skuld alls utan skyllde på ”situationen”. Någon borde förresten ha rått Kaplan att inte träda fram direkt efter statsministern (som just hade sagt att han entledigat Kaplan) som en ”gubben i lådan”, när han inte ens var beredd att visa den självinsikt han borde ha haft, utan ansåg att han blivit offer för omständigheter.
Om Stefan Löfven eller någon annan tror att skandalerna och ”utmaningarna” är slut i och med att Mehmet Kaplan vandrat vidare, så bedrar de sig. Det är mitt stalltips.
Och:
Som man bäddar får man ligga.
Det som göms i snö kommer upp i tö.
Köp inte grisen i säcken.
Tillägg, ett lästips:
Nima Dervish skriver om Mehmet Kaplan – 15 oktober 2014
”Jag vill inte ha en minister som i bästa fall inte har nån aning om hur man bekämpar vår tids värsta dilemma och predikament. Och i värsta fall inte ens står på rätt sida ideologiskt.”
© denna blogg.