Jag får en hel del mejl. Här ur ett av dem, från ”en vanlig människa”, som kom den 26 september:
Tack för att du orkar skriva och upplysa!
Dagens text* är dyster men nödvändig läsning för den som vill försöka begripa vad som händer i vårt land. Ja, det finns flera som inte vill se eller försöka förstå. Kanske man ser först när man själv drabbas av våldet. Då kan det vara för sent.
Jag anser att det är ett gemensamt ansvar att reagera när vi ser att samhället förfaller. Att säga att man inte är intresserad av politik eller samhällsfrågor är att frånhända sig en demokratisk möjlighet att påverka så att något kan bli bättre. Den ointresserades lathet drabbar oss alla.
Våldet och laglösheten som eskalerar känns som ett större akut hot än pandemin.
Pandemin kan jag i viss mån påverka genom att leva avskilt så gott det går. Jag har en viss handlingsfrihet vilket jag saknar i fråga om våldet som utbreder sig i samhället.
Sedan refererar personen till den här texten: *Sverige är inte långt ifrån att bli “a failed state” och skriver vidare:
En fråga jag ställer mig allt oftare är: Vart ska vi ta vägen? Många har bara ett medborgarskap, ett hemland, Sverige. De som så illa brukar den gästfrihet och skydd de säger sig behöva, har ofta ett medborgarskap utöver det svenska.
Varför gör de detta mot oss? Varför missbrukar de den frihet de mötte i Sverige?
Tack än en gång för din uthållighet. Jag följer alltid dina texter.
Jag får en hel del liknande mejl från ”vanliga människor”, många rent förtvivlade.