Det kom ett mejl:
Som du vet så jobbar jag på ett HVB-hem för asylsökande ungdomar. Jag läste ditt inlägg Varför är ökningen av antalet ensamkommande minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? (24 februari 2011) angående den dramatiska ökningen av minderåriga asylsökande i Sverige.
Det finns en lösning på det här problemet. Det heter åldersbestämning. Det kommer garanterat att kraftigt minska antalet ”minderåriga” som söker asyl inom ett år. Jag är absolut inte emot invandring eller asylsökande, tvärtom. Jag förstår och har empati med människor i nöd.
Det är det trasiga systemet som ingen vill fixa, som äter upp mig inombords.
Låt mig berätta om ungdomen X. Ungdomen kom till Sverige och sökte asyl i slutet på 2009. Ungdomen uppgav då som sin ålder 16 år. Eftersom ungdomen kom från ett land från vilket asylsökande inte beviljas asyl så blev det ett snabbt avslag. Migrationsverket kunde inte hitta ungdomen i hemlandet och lyckades inte skaffa fram ett hemlandspass. Detta gjorde att avvisningen drog ut på tiden. Efter många möten med handläggaren där man hotade med att ungdomen skulle åka hem efter 14 dagar blev ungdomen kallad till ett möte med handläggaren på Migrationsverket. Där fick ungdomen information om att planen var att ett barnhem skulle ta emot i hemlandet. Strax därefter uppger ungdomen sin riktiga ålder som är 21 år. Handläggaren svarar då att: ”Nu, minsann, ska vi undersöka om det du säger är sant.”
Detta har alltså inte gjorts initialt, utan nu först, när man uppger en högre ålder, då börjar Migrationsverket kolla om informationen om åldern verkligen stämmer vilket ter sig absurt! Det är uppenbart för oss anställda på HVB-boendet vad som händer. För att undvika att bli placerad på ett barnhem i sitt hemland, så uppger man sin rätta ålder så att man blir hemskickad som vuxen. Men vad gör nu socialsekreteraren när personen har uppgivit att man är vuxen? Ingenting. Absolut ingenting. Inga diskussioner om att den berörda ska flyttas från boendet (som är till för barn)! Inga samtal med personalen: ”Vad säger ni?”. Det bestäms att ”det går bra att bo kvar.” Alltså på ett hem för minderåriga! Det kan ju också tilläggas att denna ”ungdom” har blivit mer eller mindre som ”ett djur i en bur” under tiden, med möten och hot om imminent resa till hemlandet, som givetvis aldrig kunnat genomföras; om påstådda datum för avvisning, som aldrig genomförs.
Men den vuxne får bo kvar på boendet. Saker slås sönder, speglar, dörrar. Mat smetas på väggar, golv osv. Stämningen mellan de boende och personalen kan jämföras med den i ett fängelse. Ständiga spänningar. Klagomål på triviala saker så som ”dålig mat.” Gode män/kvinnor som efter 3-4 år inte har lärt sig av erfarenhet, utan köper lögner för att det är enklare. Man förstår inte att man ofta daltar med vuxna män i 25-årsåldern, eller man vill inte förstå. Socialsekreterare som själva behöver hjälp sitter och försöker hjälpa människor som inte behöver hjälp. Skattepengar pumpas in i en verksamhet som inte ska finnas i den grad den gör idag. Otroligt. Inga överdrifter, inga påhitt. Jag ser allting med en klarsynthet majoriteten av involverade i processen inte gör. Det är väldigt frustrerande.
Kommentar: När ska allt det som miggor, socialsekreterare, anställda vid HVB och personal på svenska ambassader i världen berättar, bland annat – men säkert inte enbart – här på bloggen, lyssnas på och tas på allvar? När ska någon ta ansvar för att sätta stopp för bedrägerier och användandet av skattebetalarnas pengar på huvudlösa sätt? Hur länge till ska inte minst traditionella medier men främst ansvariga politiker låtsas som att allt detta inte pågår? Har väljarna, alltså de där som kallas ”folket”, verkligen gett staten mandat att låta tusentals människor utan asyl- eller skyddsskäl lura sig in i landet, människor som man ofta inte har en aning om vilka de är och hur de levt och vad de gjort i sina hemländer?
När ska miggornas, socialsekreterarnas, anställdas vid HVB, UD-anställdas på svenska ambassader i världen tas upp i traditionella medier med samma seriositet och vilja att belysa verkligheten som man så ofta tar upp asylsökandes berättelser?
Ingen kan få mig att tro att svenska folket är ”rasister” eller ”främlingsfientliga”! Tvärtom. Svenskarna är generösa och hjälpsamma och välvilliga mot människor som har det svårt, både i andra länder som i Sverige. Det ser man ständiga exempel på i både stort och smått. Men om man inte får korrekt information om både det negativa och det positiva, om både det svarta och det vita, om både sanningar och lögner och mediernas rapportering är ensidig, så tappar man tilltron och respekten för systemet och tyvärr – vilket är mycket beklagligt – kan det då drabba dem som söker asyl här.
Att söka asyl, det vill säga söka en fristad undan krig och förföljelse, är en mänsklig rättighet enligt de konventioner som Sverige har ratificerat. Men att få asyl är inte en mänsklig rättighet, man beviljas inte asyl bara för att man vill ha det och har bett om det. Det enda sättet att upprätthålla asylrätten är att just värna asylrätten!