Jag började blogga år2005, för snart åtta år sedan. Det första inlägget handlade om Arbetsmiljöproblem och skrevs den 5 maj 2005. Jag har aldrig haft någon kommentarsfunktion på min blogg eftersom det skulle vara helt omöjligt att hinna moderera den. Dock skickar ni läsare en del meddelanden via mejl-formuläret under Info och då handlar det både om åsikter om något jag skrivit, förslag på rättelser, tips om olika ämnen att skriva om, frågor om sådant som står i olika texter och ris och ros till miggorna – mest ros för att de berättar så mycket inifrån Migrationsverket som ingen annars skulle känna till. Ibland skriver ni som läser själva spännande, intressant, nytt och roligt och det händer att jag frågar om jag får publicera några av era texter, vilket jag får i 99 fall av 100.
En del som hör av sig beklagar att de inte ser och hör mig i TV och radio; många tror att jag ”inte får vara med”, dvs att jag inte tillfrågas om medverkan. Inget kan vara mer felaktigt! Jag tillfrågas, jag får vara med, men jag vill inte. Det är ett medvetet, aktivt val jag har gjort, att jag vill förmedla mina (och en del andras) tankar och åsikter enbart här på bloggen. Det får räcka med det. Det betyder inte att jag aldrig kan tänka mig att medverka i något offentligt sammanhang, jag har ju under de senaste åren varit med i finskspråkiga SVT Uutiset och SR Sisuradio samt i finlandssvenska Huvudstadsbladet och Radio Vega. Men inte i svenska medier (trots diverse förfrågningar, alltså) eftersom jag inte vill hamna i något sammanhang där jag riskerar att möta journalister eller programledare som har egna agendor och är ute efter att vinkla felaktigt eller – förödande! – som inte behärskar ämnet som ska diskuteras. I sådana sammanhang vill jag inte vara med, det skulle omkullkasta den trovärdighet jag efter många år åtnjuter och det vill jag inte riskera.
Något som är mycket glädjande är, att ni så ofta i era meddelanden både visar stor kunskap och genuin vilja att föra fram vettiga synpunkter och åsikter! Det kommer så gott som aldrig vare sig elaka eller huvudlösa kommentarer, utan till 99 % meddelanden som andas vilja att föra fram sansade, genomtänkta, kloka tankar. Fjärran från de många gånger hemska, invektivfyllda debatter som ”rasar” i både gammelmedier och sociala dito och där ofta ingen vill lyssna på någon annan.
Jag har idag valt att publicera två fantastiskt fina meddelanden som jag har fått den senaste veckan, och att tacka alla er som skriver (givetvis också er som är skarpare i era formuleringar än de som skriver nedan…) och visa min uppskattning för att ni förstår! Så här skriver en man:
Merit, du har bra värderingar som bottnar; du har mod, empati och intelligens. Dessutom ett par egenskaper som det råder särskild brist på: känsla av ansvar för samhället och att värdera att söka vad som är sant. Blir glad och inspirerad av att tänka på att det vid sidan av medieskvalpet finns personer som du. Människor som bär upp samhället utan att folk förstår det.
Alla tycker säkert inte så här, men jag får bevis för att många gör det. Och en kvinna skriver så här:
Hoppas du har lust, tid och möjligheter att fortsätta länge till för du och din blogg/röst behövs.
Helt ”o-Jante-aktigt” har jag lagt ut dessa positiva omdömen/hälsningar för att det gjort mig så glad att få dem!
Jag brukar försöka hinna svara på mejl eller åtminstone bekräfta att jag fått dem, men jag lyckas inte alltid. Därför, till er alla: tack för att ni följer bloggen, tack för att ni ger er feed back emellanåt! Och OBS! Självklart är välgrundad och konstruktiv kritik också alltid välkommen!