Det finns de som absolut vägrar ta till sig något alls som berättas här på bloggen av miggor, varandra oberoende och från olika delar av landet. Det finns de som helt obefogat tar till ord – invektiv – mot dem som berättar ”first hand” om vad som pågår på asylområdet. Det finns alltså de som går omkring med ögonbindel och öronproppar och det är helt ofattbart att förnekelsen och blind- och dövheten är så stor bland så många i detta land!

Skjut inte på miggorna! Skjut inte på denna migga, som berättar vad han hör, ser och upplever, och skjut inte på den som ger utrymme för viktiga uppgifter som landets stora medier, riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar egentligen är skyldiga att göra något åt, i stället för att låtsas som det regnar. Alltså, en migga skriver:

Hittills i år har jag, som inte ens arbetar med barnärenden i vanliga fall – men dessa ärenden har nu blivit en nisch där vi alla måste ställa upp – haft tre härvor på bordet. Det ser alltid ut på samma sätt:

Ett barn – som inte är ett barn – kommer till Sverige och säger sig vara helt ensamt i livet. Diverse tjänstemän från Röda Korset och Rädda Barnen dyker upp samtidigt och börjar skrika i högan sky om att ”barnet” står helt ensam i livet och ska ha PUT (permanent uppehållstillstånd) direkt. Barnhandläggarna, som har order att stressa fram beslut, ger PUT.

Några veckor eller månader senare dyker en hel drös med släktingar upp och kräver att få allt betalt i Sverige. Förresten så dyker samma tjänstemän från Röda Korset och Rädda barnen upp samtidigt, och skriker återigen i högan sky, denna gång om att alla familjemedlemmar ska ha PUT och det i rödaste rappet.

Så på tre sådana här ”bedrägeribarn” (som ju påstod sig vara ensamma i livet) – det är faktiskt den enda vettiga benämningen på dem – har det i år dykt upp sexton (16!!!!!) anhöriga. Ingen hade asylskäl, alla ska få ett liv i Sverige med bostad, skola, vård, bidrag – det kan inte kallas annat än ”fri social invandring” – oavsett ur vilken vinkel man ser det.
————
I Norge har man agerat mot missbruket och bedrägerierna medan man i Sverige fortsätter att blunda. När nu Norge skärpt sina bestämmelser rejält, kommer ännu fler s.k. helt ensamma i livet-barn att söka sig till Sverige. Röda korsets och Rädda barnens tjänstemän får anställa mer folk för att skrika i högan sky om alla stackare som – utan asyl- eller skyddsskäl – absolut måste få uppehållstillstånd i Sverige!

I Sveriges Radio berättades (om andra länder kan man berätta, men man kan inte dra några slutsatser för Sveriges del) den 18 mars under rubriken Norge skärper regler för flyktingbarn (det felaktiga begreppet ”flyktingbarn” hänger med…) bland annat att:

I år väntas antalet minska dramatiskt sedan Norge nyligen har skärpt sin flyktinglagstiftning. Tidigare fick ensamkommande flyktingbarn permanent uppehållstillstånd i Norge, men nu ges de tidsbegränsade uppehållstillstånd tills de fyller 18 år, då de tvingas lämna landet.

”Man ser en klar reduktion i antalet ensamkommande barn som har sökt sig till Norge i början av 2010. Myndigheterna säger att det betyder att åtgärderna fungerar”, säger Hanne Mathisen på FN:s flyktingorgan UNHCR.

I dagarna har Norge också beslutat att återuppta återsändandet av ensamkommande flyktingbarn till Grekland. Och Norge planerar även att bygga barnhem i Afghanistans huvudstad Kabul och i Bagdad i Irak för att kunna skicka tillbaka ensamkommande barn dit. Det är barn som i dag inte kan avvisas eftersom det inte finns något ordnat mottagande i hemlandet.

Men i Sverige fortsätter man att tro på amsagor för att man vill vara ”god” och vägrar inse att det man alltför ofta håller på med är att hjälpa bedragare som på helt falska grunder och med falska historier lurar sig in i Sverige för statlig försörjning i princip för evigt. Varför? Den frågan är mycket svår att få ett vettigt svar på från någon så kallad ansvarig!

Kommentar överflödig.

© Denna sajt.