Anna Högberg är jurist och har arbetat på Migrationsverket i 20 år som handläggare, beslutsfattare och teamledare inom asylprövning. Hon har även varit beslutsfattare inom förvarsverksamheten.

Hon gick i pension från Migrationsverket den 1 april 2023.

Anna Högberg har även medverkat hos Nina Solomin i Fokus-podden ”Sveriges humana politik får inhumana effekter” den 24 februari 2023 tillsammans med journalisterna och skribenterna Henrik Sjögren och Per Brinkemo.

Sverige har låtit sig utnyttjas som en ”safe haven” alldeles för länge

Efter Sveriges ansökan om inträde i NATO och Erdogans utspel om att Sverige hyser terrorister och därför inte är att lita på har frågan fått nytt liv, men kanske inte i relation till dess vikt för Sveriges säkerhet. Även om jag inte gillar Erdogans utpressartaktik så måste man erkänna att han faktiskt har rätt när han säger att vi ger skydd åt terrorister. Faktum är att Sverige, trots ihärdigt förnekande, i decennier har räknats som en ”safe haven” för personer aktiva i olika terroristorganisationer, inte bara PKK. Vi huserar även en hel del personer som varit aktiva i statliga ”terrorverksamheter” som t ex Saddam Husseins säkerhetstjänst, Islamiska staten (IS) liksom vanliga kriminella vilket ges ett bra exempel på i Johanna Bäckström Lernebys reportagebok ”Familjen” som beskriver ett etablerat släktnätverk med stark sammanhållning som begår organiserad brottslighet i Sverige.

Ironiskt nog kan personer som tillhör grupper och organisationer som använder sig av våld för att nå sina mål uppfylla utlänningslagens krav för att anses vara skyddsbehövande gentemot sina hemländer eftersom de där riskerar förföljelse, dödsstraff och tortyr. Vad innebär då det för Sveriges säkerhet? I bästa fall kanske att ”man kackar inte i eget bo” utan använder sig av den frihet som Sverige erbjuder för att fortsätta sin kamp i hemlandet. Det kan till exempel handla om upprättande av radiostationer eller insamling av pengar. I sämsta fall utför man terrordåd här i landet för att nå sina mål. Kriminella personer fortsätter sin historia av att undvika att utvisa personen av någon sorts missriktad humanitet som inte alltid berott på hinder i lagstiftningen och risk för dödstraff eller tortyr i hemlandet, utan att stor hänsyn tagits till brottslingens personliga förhållanden eller att åklagaren av oförklarliga skäl helt enkelt avstått från att yrka på utvisning. På den punkten har det tack och lov skett en skärpning och bildats en ny praxis.

Det ter sig ganska självklart att många av dem som ingått i ovan beskriven verksamhet har ”blod på sina händer”, direkt eller indirekt. Men genom ett uppehållstillstånd i Sverige så ställs de normalt aldrig till svars för sina gärningar utan går helt fria. I ett fåtal fall har internationell domstol agerat och dömt personer för krigsbrott och brott mot mänskligheten. Det som normalt händer i Sverige är dock att den asylsökande blir utesluten från flykting- eller alternativ skyddsstatus, men med hänvisning till förbudet mot att skicka någon till ett land där denne riskerar dödsstraff och tortyr beviljar migrationsverket ändå uppehållstillstånd, oftast på ett år i taget på grund av att det för tillfället inte går att verkställa en utvisning. Ny lagstiftning gör det svårare att få permanent uppehållstillstånd, men vi har många gamla ärenden där utlänningar efter ett antal ettåriga tillstånd beviljats permanent uppehållstillstånd. Det finns även ett regeringsbeslut från den 2 september 2004 (Ju 2003/262/IM) om att den som varit verksam i, eller på annat sätt bidragit till, en organisations verksamhet under en tid då organisationen ägnade sig åt systematiska, omfattande och grova övergrepp inte ska beviljas svenskt medborgarskap förrän en avsevärd tid (normalt 25 år) har förflutit sedan personen lämnade verksamheten. I den mån den asylsökande berättar om sin tillhörighet till dessa verksamheter är det min erfarenhet att man ofta försöker förringa sin roll. Man har endast haft administrativa uppgifter, varit bibliotekarie sekreterare eller chaufför. Den syriska armén torde vara den mest chaufförstäta i världshistorien… Migrationsöverdomstolen har dock nyligen uttalat* i ett fall som rörde en man som haft vapenfri tjänst som administratör i den syriska armén, att enbart tillhörigheten till verksamheten gör att man omfattas av en karens på 25 år för svenskt medborgarskap (MIG 2023:8). Trots detta kan man konstatera att konsekvenserna för utlänningen inte är särskilt ingripande. Här kan till exempel nämnas de personer som tillsammans med imamen i Al Rashideenmoskén i Gävle dömts till utvisning på grund av att de utgör hot mot rikets säkerhet i princip endast drabbats av en regelbunden anmälningsplikt hos polisen.

Det torde också vara så att det är långt ifrån alltid som Migrationsverket får vetskap om den asylsökandes bakgrund. Falska identiteter och det faktum att man oftast bara har den asylsökandes egen berättelse att gå på är andra faktorer som gör att många går under radarn. Eftersom det handlar om verksamhet i andra länder är utredningsläget begränsat. När det gäller en person som söker asyl kan Migrationsverket inte vända sig till hemlandets myndigheter för information. Att utreda asylärenden under dessa omständigheter är tidskrävande och kräver stor kompetens hos handläggare och beslutsfattare. Samarbetet med säkerhetspolisen har stärkts, vilket är bra, men en stor personalomsättning, där en stor del av personalen kommer direkt från universiteten och har en ytterst begränsad erfarenhet och kunskap om de länder de ska bedöma, tillsammans med den ”pinnhets” som råder hos Migrationsverket har starkt bidragit till att man missar att identifiera misshagliga personer.

Efter Erdogans krav i samband med Sveriges Natoansökan har frågan om Sverige som en ”safe haven” för terrorister” på nytt aktualiserats. Nuvarande liksom tidigare regeringar har bestämt förnekat att så skulle vara fallet. Att vissa regelförändringar skett tyder väl på något annat.

Sverige har låtit sig utnyttjas som en ”safe haven” alldeles för länge. Vi måste börja se klart och nyktert på de människor som söker sig till vårt land och sluta vara naiva. Man har gärna velat se alla som oskyldiga flyktingar som flyr för sina liv undan krig, övergrepp och orättvisa i sina hemländer, men det kan faktiskt vara så att de själva har stått för övergrepp, tortyr och brott mot mänskligheten. Vi måste inse att vi i Sverige hyser personer som varit verksamma i Saddam Husseins säkerhetsstyrkor, Islamiska staten, Al-Shabab, den afghanska säkerhetstjänsten KhAD och många fler.

Migrationsverkets nya generaldirektör, vem det nu blir, har ett digert arbete framför sig med att höja kvalitén och kompetensen inom verket. Det är inte rimligt att en verksamhet där man fattar så ingripande och svåra beslut har en så begränsad introduktion att en nybakad jurist eller statsvetare sätts att utreda kvalificerade ärenden efter en orimligt kort introduktion och utan någon fördjupad kunskap om förhållandena i det land som den sökande kommer ifrån.


*  Om Migrationsöverdomstolens dom om en karenstid på 25 år för vissa personer som söker svenskt medborgarskap – 12 juli 2023.

Läs också
•  Be my guest: Anna Högberg, jurist – 26 april 2023