I Afghanistan
I Sverige
Som anställd i regeringskansliet i Afghanistan fick Zulmay Afzali en unik inblick i landets toppolitik. När han blev tvungen att fly kom han till Sverige och beviljades flyktingstatus.
Zulmay Afzali är idag lärare, bland annat åt ensamkommande minderåriga asylsökande. Han har också startat företag och genom det föreläst i olika sammanhang, som på Svenskt Näringslivs säkerhetsseminarium i februari 2014 och Svenskt Näringslivs säkerhetsseminarium i februari 2015.
Zulmay Afzali har skrivit artiklar i bland annat Dagens Samhälle, Det Goda Samhället samt OP-ED artiklar på Svenska Dagbladets ledarsida. Samt två böcker: En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris.
Midsommarminne
Så här i midsommartid kommer jag att tänka på jag hur jag, två veckor förre Midsommarafton 2013, fick ett mejl från en familj i Söderköping som var volontärer inom Röda korset. I mejlet skrev de att de hade läst min bok En flykting korsar ditt spår och nu undrade de om jag kunde tänkas vara intresserad av att fira svensk midsommar med dem.
Även om jag vid det laget hade bott i Sverige i ett och ett halvt år hade jag aldrig hört talas om ”midsommar”, det var något helt nytt för mig. Så jag ringde min förläggare för att fråga och hon berättade och förklarade. Och skickade länkar till texter och YouTube-klipp om midsommar som jag kunde läsa och titta på för att lära mig varför man firar midsommar och vad ordet betyder och att det är en stor fest för svenskar, nästan större än nationaldagen. Det verkade trevligt och intressant, men jag var lite osäker och en aning orolig för hur jag skulle klara mig bland alla nya svenska människor och för att jag kanske skulle göra bort mig för att jag inte visste hur man beter sig bland dem. Jag tänkte att de kanske skulle skratta åt mig för att jag kommer från en annan kultur och inte kan de svenska kulturella och sociala koderna och jag var tveksam till om jag skulle tacka ja eller inte.
Efter att ha tänkt på saken över natten hade jag bestämt mig. Jag hade resonerat med mig själv och kommit fram till att nu bor jag i Sverige, det här landet är mitt nya hemland, här ska jag leva och arbeta och tillbringa mitt liv. Om jag distanserar mig för att jag kommer från ett helt annorlunda land, då stänger jag ju dörren till det nya landet. Dessutom var jag tacksam och glad för att den svenska familjen hade bjudit in mig, så jag svarade dem att jag ser fram emot att tillbringa Midsommarafton med dem och vara med på deras midsommarfest.
Dagen kom, det blev Midsommarafton, och jag gick på festen. Lite nervös var jag, allt var så nytt för mig. Jag såg hur människorna dansade kring midsommarstången – jag hade aldrig sett en sådan förut – och de sjöng och var glada och åt och drack, alla tillsammans. Jag smakade på sill med gräddfil och gräslök och små, färska potatisar som jag inte visste kunde vara så goda. Allt var fantastiskt och jag kände det som om jag var med i en film, en dokumentär om svensk midsommar! Alla som var där var mycket vänliga och välkomnande mot mig och ville att jag skulle trivas. De behandlade mig som en kär vän eller en släkting, det kändes mycket bra. Jag gjorde säkert en del misstag i hur jag betedde mig, men ingen skrattade och jag kände mig inte dum på något sätt.
Den här midsommarupplevelsen förändrade min syn på mitt nya hemland och mina nya landsmän. Jag började känna en spirande kärlek för mitt adoptivmoderland.
Jag är så tacksam mot familjen som bjöd in mig till sin glada sommarfest då, för fyra år sedan. De fick mig, som var ny i landet, att känna mig välkommen och som en del av deras gemenskap. Jag tror att de tyckte att det var något de skulle och ville göra: introducera en främling i sin kultur och sina traditioner. Och för mig gällde det att ta deras utsträckta händer och integrera mig, hur främmande allting än kändes. Och jag måste säga att lika viktigt som att ”komma i arbete” – vilket är mycket viktigt – är det att vara med i det vanliga livet med vanliga svenskar. Man kan inte enbart läsa sig till kulturen och de sociala koderna. Via praktisk, hands on-integration blir man mycket snabbare en del av samhället och kan lättare ta in allt det nya som sköljer över en när man ska leva i ett helt annat sammanhang och på ett helt annat sätt än tidigare. Jag fick ju också snabbt arbete och svenska kollegor och tillbringar hela dagarna i en svensk miljö som betyder mycket för min anpassning till Sverige. Och genom de böcker jag skrev har jag fått kontakter med andra delar av samhället och lär mig hela tiden nya saker.
Min absoluta övertygelse är att integration ”works both ways”. För oss som kommer hit måste det vara en skyldighet att integreras, vi måste vilja det och vara öppna och ta till oss det nya landes seder och bruk. Och svenskar behöver våga bjuda in oss till sitt midsommarfirande eller vad det nu kan vara och berätta och förklara för oss vad det handlar om och hur vi förväntas bete oss och agera. Bara så kan vi undvika parallella samhällen och situationer som annars blir direkt farliga för oss alla.
Jag vill tacka min förläggare och vän Merit Wager för att hon publicerar min text och jag ber att få önska alla som läser den en riktigt
Glad Midsommar!
Tidigare Be my guest-texter av Zulmay Afzali:
• Be my guest # 100 Zulmay Afzali – 26 december 2013
• Be my guest # 103: Zulmay Afzali – 23 december 2014
• Be my guest # 110 Zulmay Afzali – 20 mars 2015
• Be my guest # 125 Zulmay Afzali – 11 februari 2017