Nuri Kino. Journalist, författare, filmare, eldsjäl – allt i ett. Numera också känd som grundare av och ledare för A Demand For Action, en organisation som på kort tid etablerats i många länder. Och flitig skribent i bland annat Svenska Dagbladet och Dagen.
Givandets kraft
I alla länder i Mellanöstern finns begreppet kher, att göra gott. Man ska göra kher både mot sina släktingar, sina vänner och grannar – och mot främlingar. Kanske främst mot människor man inte känner eller ens någonsin kommer att träffa.
Att ta emot pengar att dela ut till flyktingar är att göra kher, både för den som ger och mot den som tar emot. Den som ger känner att han/hon har gjort något för att förbättra världen och kan räkna med att i framtiden kanske själv få tillbaka – eller inte. Huvudsaken är att man gjort kher.
När jag är på väg till ställen där många är nödställda kan jag bli stoppad på gatan av en vän men också av någonvilt främmande person som säger:
”Gör kher mot mig, ta emot dessa tvåhundra kronor, ge dem till någon i behov, någon som behöver kher”.
Jag landade i förrgår på Arlanda efter en resa till Libanon. Min farbror har gått bort och jag blev tvungen att abrupt avsluta en välgörenhetsresa. Medan jag satt i taxin hem från flygplatsen läst jag och svarade på mejl och emellanåt gick jag in på ett worddokument och skrev anteckningar till min traditionella julkrönika här på Merits blogg.
Min farbror, ammo Anto, gjorde alltid sin kher. Han gav till exempel pengar till personer som han visste var på väg till Turkiet eller Syrien och kunde ta med dem till människor i nöd, när en släkting gått bort. Man ger pengar till främmande när en släkting går bort så att de främmande ber för den dödes själ. Det är en del av traditionen med kher. Han gjorde det också när någon i släkten var sjuk, gav bort pengar till främmande så att de kunde be för den sjuke. Man säger nämligen:
”Må den som gett oss detta bidrag få sin dröm uppfylld”.
Om det handlar om en sjuk människa ber vi för snabbt tillfrisknande, om det är en död ber vi för att hans själ ska få frid.
För några dagar sedan, i ett av Beiruts getton, gav jag min kher till en familj med fyra funktionshindrade barn, så att ammo Anto kan få frid. Jag följde en mångtusenårig tradition.
Att ge har en enorm kraft, det griper tag i en och den lämnar sällan den som en gång varit med om att göra kher.
A Demand For Action har i omgångar utfört olika välgörenhetsprojekt i Mellanöstern, senast i Libanon där vi delade ut livsmedel, vinterkläder, hygienartiklar och leksaker. Vi har också varit med och startat en vårdcentral i Beirut där många flyktingar kan söka gratis sjukvård.
Under denna resa hade vi med oss 17 flyttkartonger med sådant som sjukhus, vårdcentraler och tandläkare i Sverige hade skänkt. De gjorde kher. Flygbolaget gjorde kher genom att inte ta betalt för frakten, den libanesiska gränspolisen gjorde kher när den inte krävde skatt av oss.
Med på resan var min släkting Feliz Kino från Helsingborg som länge känt att hon vill göra kher på plats; Christofer Axelsson från ADFA:s styrelse och två av våra unga volontärer från Tyskland: Ninive Nouri och Simon Shushe. De första dagarna var det hårt fysiskt arbete, vi behövde sortera, packa, bära och dela ut. Det gjorde gott i kroppen. Feliz, Christofer, Ninive och Simon var lyriska. Att se små traumatiserade barn le, att få deras kramar och att leka med dem var fantastiskt.
Christofer som är blond, stor, lång och nästan jämt glad, fick agera tomte under de två julfesterna som vi var med och anordnade. På kvällen, efter det andra kalaset, satt han knäpptyst. Feliz frågade om något var fel.
”Det är bara så starkt, så stort. Vi måste stanna, vi måste göra om det. Hur kan jag göra mer? Alla dessa barn. En tomtedräkt, lite leksaker och en kram, det betydde så mycket för dem.”
Dagen efter gick vi runt bland många av de människor i mest desperat behov av hjälp som vi mött på julfesterna och som sedan vår samarbetspartner Syriac League hjälpt oss att hitta. Vi gav dem pengar till hyran, vi dokumenterade vad de är i akut behov av, vi ordnade med hemtjänst åt en familj, operation åt en akut sjuk, medicin åt en kvinna som håller på att bli blind … Allt det här berörde Christofer starkt, på ett positivt sätt.
Han har drabbats av kher och är kvar och hjälper till på kliniken.
God jul, vänner!
