Utskrift av intervju gjord av reportern Niklas Svensson i Expressen TV med Åsa Romson, MP, tillika minister i Sveriges regering. (Lyssna här).
Reportern frågar:
Ditt uttalande om flyktingkatastrofen i Medelhavet och jämförelsen med Auschwitz har väckt väldigt starka känslor. Vad tänkte du när du sa så?
Åsa Romson svammelsvarar:
Ja, mina tankar gick ju främst till den enorma mänskliga katastrof… och det skulle jag mena är ett brott mot de mänskliga rättigheterna som sker i Medelhavet. På min näthinna står de här barnen, de här kvinnorna som var instängda i lastkamrarna på skepp som gick under på Medelhavet. Och jag kan inte säga att vi inte visste från Europa att det här skulle ske. Att det skulle fortsätta att ske i tusental i detta nu, allt framgent. Och jag måste säga att jag är väldigt frustrerad och upprörd över den situationen och då så tänkte jag mer på var hittar vi kraftuttrycken och då tog jag till ett kraftuttryck som jag har förstått att jag inte alls har förstått på rätt sätt och är naturligtvis… beklagar att en del kan då möjligen missförstå det som att man inte skulle se Hitlers brott. Det är jag den första att se att de brotten står Hitler för.
Reportern frågar:
Men var kom jämförelsen ifrån? Hur tänkte du?
Åsa Romson svammelsvarar:
Ja, jämförelsen handlar ju om att det är väldigt många människor som dör, helt i onödan och inte helt utan… inte helt utan kunskap om att de här brotten pågår. Det pågick ju under lång tid i Andra världskriget en sån här… det här brottet pågick ju utan att andra länder också reagerade på detta med stridsinsatser. Och det dröjde ju ganska länge innan man kom igång med det. Men min jämförelse handlade inte i fösta hand om brottet utan den handlade om den mänskliga katastrofen, att så många människor idag dör i Medelhavet att det blir liksom en stor dödsfälla. Det blir liksom… ja, på ett sätt en gaskammare liksom som… fast i ett hav den här gången. Men det är ingen jämförelse med Hitlers brott som är helt och fullt nazisternas och helt och fullt de brott som han gjorde mot judarna, mot zigenarna, mot de homosexuella och andra som han gasade ihjäl.
Reportern frågar:
Så är det rimligt med en ursäkt?
Åsa Romson svammelsvarar:
Om det är någon som har tagit illa vid sig för att jag skulle på något sätt minska Hitlers brott så är det naturligtvis helt feltolkat och då är jag den första att be om ursäkt. Jag ber inte om ursäkt för att vi behöver fler kraftuttryck när det gäller den pågående katastrof och brott mot mänskligheten som sker i Medelhavet idag. Det ber jag inte om ursäkt för. Engagerade i den debatten måste fler vara, inte färre. Jag är stolt över att Stefan Löfven för Sveriges regering stod på det där EU-mötet för några veckor sedan och faktiskt pekade på det som… att vi också mete ha alternativ. Fler ska ta ansvar för de flyktingströmmarna och vi måste också börja titta på alternativ för lagliga vägar. För de här illegala vägarna med båtar som går under i Medelhavet det kan inte vara en väg framåt om Europa ska se framtiden i vitögat. Vi kommer att… ja, vi kan inte ha det på det sättet i Europa, vi måste göra något åt det där.
Hon kan ju inte ens uttrycka sig i korrekta och sammanhållna meningar eller hålla samma tempus eller undvika felaktiga syftningar i sitt prat! För att inte tala om den allmänna svammelfaktorn; den måste vara en högsta någonsin för en minister i en regering i ett land som kallar sig civiliserat. Jag tror knappast att texten skulle godkännas på högstadiet i en finlandssvensk skola. Kanske inte ens i en svensk skola i Sverige. Eller jo, förresten: i svensk skola skulle den godkännas. Och det är ju ett stort problem, det också.