Läs först:
• När blir aktivistnätverk samhällsskadliga i stället för positiva humanitära krafter? Och vems är egentligen ansvaret för att svenska lagar upprätthålls och efterlevs? – 10 juli 2019. Ur texten:
Måtte svenska myndigheter, främst Polisen som har att genomföra migrationsdomstolarnas beslut, agera kraftfullt och inte tillåta någon liknande ockupation av Norra bantorget i många veckor som man gjorde på Medborgarplatsen sommaren 2017. Demonstrationstillstånd ett dygn eller två är rimligt, men inte att folk slår läger och breder ut sig dygnet runt under lång tid på allmän plats mitt i Stockholm. Familjerna måste talas till rätta (utan närvaro av aktivister) och få förklarat för sig lugnt och sansat men bestämt, att de måste lämna landet och inte kan förvänta sig att tillåtas stanna och leva illegalt i landet. Och att det bästa är att de reser frivilligt, om inte annat så för sina barns skull, så att man inte behöver ta till tvång.
• Aktivistnätverksmedlemmarna är säkert godhjärtade men verkar inte vara riktigt lika ”godhjärnade”. – 16 juli 2019. Ur texten:
Nu hänvisar det nya (?) nätverket till barnkonventionen! De har glömt att landet Sverige har lagar som ska följas och när asylansökningar för familjer inklusive barn har prövats av såväl Migrationsverket som migrationsdomstol, då är beslutet slutgiltigt. Sverige har inte ansvar för barn från andra länder utan rätt att vistas i landet. Det kanske låter hårt, men det är ett obestridligt faktum att det är föräldrarna som bär ansvar för sina barn. Både dem de hade med sig till Sverige och dem som fötts här under handläggningen av deras ansökningar om asyl.
• Människor som är medborgare i andra länder och som inte har rätt att vistas i Sverige ska lämna landet och enligt folkrätten ska de tas emot i sina medborgarskapsländer. – 20 juli 2019. Ur texten:
Aktivistnätverken fortsätter att agera för afghaner som i två instanser – Migrationsverket och migrationsdomstol – fått avslag på sina asylansökningar. Respektlösheten inför svensk lag, svensk myndighet och svensk rättsinstans är total och förs också ut till de hitkomna genom aktioner som går ut på att trotsa lagakraftvunna, redan överklagade och inte längre överklagbara beslut. Det är som om aktivisterna på fullt allvar anser att det är de, inte regering och riksdag, Migrationsverk och migrationsdomstol, som ska bestämma vilka kriterier som ska gälla för att man ska få uppehållstillstånd i Sverige.
Den 30 juli marscherade och manifesterade de afghanska familjerna igen med krav på att få stanna här trots att deras asyl- och skyddsskäl har prövats och de har fått avslag på sina asylansökningar och därmed ska lämna Sverige. I sitt pressmeddelande anger aktivistnätverket Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! att:
Familjerna kommer att räknas som internflyktingar i sitt eget land. Få av dem har någon hemby dit de kan resa, ofta på grund av våldet hemmavid. Många föräldrar är uppvuxna i Iran, deras egna familjer kan vara splittrade eller även de internflyktingar. Ibland är det släkten som utgör det största hotet.
Afghanska medborgare ”räknas” inte som ”internflyktingar” i sitt land. En del kanske blir det, men många blir det givetvis inte och de ”räknas” inte som internflyktingar utan som afghanska medborgare som alla andra. Och att ”inte ha en hemby att resa till” är inte asyl- eller skyddsskäl för någon nationalitet, därmed givetvis inte heller för afghaner. Att de är uppvuxna i Iran eller att deras familjer kan vara splittrade ger förstås inte heller rätt att stanna här. Varför lämnade de överhuvudtaget Iran som de mycket väl visste att de inte kommer att prövas mot eftersom de inte är iranska medborgare? Migrationsverket och migrationsdomstolarna prövar eventuella skyddsskäl mot medborgarskapslandet och det vet de som samlar ihop pengar och tar sig hit. Att fortsätta kräva att få stanna här när deras asylansökningar har prövats och de har fått slutgiltiga beslut är varken rätt eller fruktbart och aktivisterna borde veta bättre än att ”hjälpa” dem att, trots lagakraftvunna utvisningsbeslut, bli kvar här i en allt mer hopplös och tröstlös situation.
Det är obegripligt att aktivisterna så lite respekterar svensk lag och svenska myndighets- och domstolsbeslut och så ihärdigt och envist agerar för att personer utan lagliga skäl till det ändå ska bli kvar här. De borde i stället stötta dessa människor och hjälpa dem att resa till det land där de är medborgare. Som det är nu bidrar aktivisterna stort till att både barn och vuxna mår allt sämre och till att deras situation blir allt värre när de varken har bostäder eller försörjning för att de vistas här illegalt.
Ansvariga myndigheter (oftast polisen) måste med kraft se till att det som statsministrar, justitieministrar och migrationsministrar genom åren sagt ska gälla, också gäller:
Ett nej är ett nej. Den som har fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet.
En stilla undran: Hur kommer det sig att ett stort antal personer som inte ens har rätt att befinna sig i Sverige överhuvudtaget, kan sitta på Norra bantorget och demonstrera samt marschera genom stan? Varför hämtas de inte in av Polisen för återvändandehantering: skaffa hemlandspass eller andra resehandlingar, ordna med biljetter och deras resor från Sverige? De sitter ju där, samlade på en plats så Polisen kan inte ha några svårigheter att göra det som lagen föreskriver: agera för att lagakraftvunna utvisningsbeslut genomförs.
Till sist: Det är givetvis lätt att förstå att – och även varför – dessa människor vill stanna i Sverige där allt är ”gratis” (någon annan betalar) och livet är så annorlunda än i Afghanistan. Men det är ju inte så asylinstrumentet fungerar. Och utlänningslagen tillåter inte ekonomisk eller bättre-liv-invandring.