Tidigare inlägg: ”Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset” (30.6 2009), Vidare om Migrationsverkets barnhantering (3.7 2009) och ”Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över Migrationsverkets barnhantering” (4.7 2009).
Nu delar en av miggorna som skrivit en av de två första texterna med sig följande:
När man öppnar Pandoras ask…
När Migrationsverkets GD kommer in på ”ensamkommande barn” lägger han verkligen fingrarna på bordet och ber om en smäll. För vem ska ta ansvaret för hans eget fögderi om inte han själv?
På en av landets förvaltningsprocessenheter stoppades för ett drygt år sedan verkställigheten av utvisningen av en tonårspojke. När den prövande enheten frågade varför svarade processenheten att: ”Men det är ju ett barn!”. När den prövande enheten på nytt frågade vad som hade hänt svarade processenheten att barnets mor (som hade missbruksproblem) hade avlidit i tidig ålder. Därefter gick det inte att prata med processenheten längre, för allt studsade mot samma vägg: ”Det är ju ett barn!”. De stoppade allt och la det på is. Till sist hände det att barnet, som var en tonårspojke som hängde med kriminella ungdomsgäng i en förort i Sverige, försvann. ”Ärendet” avskrevs.
Kom pojken från slummen i Rio de Janeiro? Var han kommen från ett läger någonstans i Centralafrika? Hade han haft ett vidrigt liv som barnarbetare någonstans i Sydostasien? Svaret på alla frågor är ett entydigt nej. Det här ”ensamkommande barnet”, en tonårspojke, var brittisk och kom från en förort till London i EU-landet Storbritannien. Brittiska ambassaden och brittiska sociala myndigheter, som var underrättade och som dessutom väntade på att han skulle komma hem, var bara ett telefonsamtal bort. Men det hela studsade mot en processenhet på Migrationsverket, där mantrat var: ”Men det är ju ett barn”.
Den här pojken ville bara bo här! Och det är klart att man får bo var man vill inom EU – om man kan försörja sig och så vidare. Men den här pojken blev snabbt ett fall för det sociala, som bad Migrationsverkets tillståndsenhet att ordna ett hem honom – trots att det på intet sätt var en fråga för verket. Och allt gick bra via domstol och så, men när det kom till förvaltningsprocessenheten blev det ett verkställighetshindersärende (!!!!).
Det fanns all anledning att starkt klandra att Migrationsverkets förvaltningsprocessenhets ifrågasättande av brittiska myndigheters kompetens att ta hand om sina egna barn.
Kommentar: Har man inte på Migrationsverket fått det hela om bakfoten när man tror att verket ska hantera en tonårspojke från ett EU-land som har tagit sig till Sverige som om han vore asylsökande? Tror någon att UK Border Agency (motsvarigheten till Migrationsverket) bryr sig om en svensk tonåring som tar sig till London och ”bara vill bo där”? En svensk tonåring – involverad i ett kriminellt gäng i en London-förort skulle genast, via svenska ambassaden, överlämnas till sociala myndigheter i Sverige.
I åratal och otaliga gånger har jag skrivit och talat om att Migrationsverket har havererat. Jag säger det en gång till, trots att det är som att skrika för döva öron och som att spotta i motvind. Men det är väl så här illa svenska skattebetalare och väljare vill ha det.