En migga skriver om arbetskrafts- och asylinvandring, delvis med anledning av statssekreterare Jasenko Selimovics artikel ”Livslång kärlek till sill och potatis är inte svenskhet” på DN Debatt den 10 juli (också kommenterad här):
”Och hur man än vänder sig har man rumpan bak”
Det håller på att bli snart sagt omöjligt att som lekman hålla isär begreppen på arbetskraftsinvandrarområdet. Det är ett område där det, som ordspråket säger, snart går att bevisa att den som står med ena foten på en het spisplatta och den andra foten i ett frysskåp har det i genomsnitt ganska behagligt. Det är till och med svårt för oss miggor eftersom vissa saker inte är politiskt korrekta att framföra. Men…
1) Asyl- och anhöriginvandring har till att börja med aldrig varit någon bra lösning på ett eventuellt behov av arbetskraft. Arbetskraftsinvandraren har ett jobb om väntar, asyl- och anhöriginvandraren har det inte. Arbetskraftsinvandrarens kompetens är så att säga fastställd på förhand, asyl- och anhöriginvandrarens dito är lotteri. Vilket är rätt logiskt eftersom kompetens inte är ett kriterium för att få asyl. Denna sak har blivit helt korrekt att framföra i övriga EU-länder sedan EU-Kommissionen levererade sin studie i jämförelsetal mellan EU och USA. Studien kom sensommaren 2007 och blev startskottet till ett gemensamt lagstiftningsarbete för att harmonisera arbetskraftsinvandringen till EU. Det visade sig nämligen vara en minst sagt pinsam skillnad i utbildningsnivåer mellan dem som tog sig till USA respektive EU. USA har nämligen knappt någon asylinvandring. Och det är väl knappast chockerande uppgifter att somaliska boskapsskötare, afghanska hemmafruar och irakiska barn inte har samma utbildning som exempelvis den indiska medelklass som hittills med förkärlek tagit sig till USA? I Sverige däremot ska alltid den skrala utbildnings- och förvärvsnivån i asyl- och anhöriginvandringen gömmas i tal bakom dem som flyttar till Sverige för att de är unionsmedborgare. Pinsamt, Schweden!
2) Det är också ett rätt korkat sätt att försöka komma till tals med en åldrande befolkning, att öka arbetskraftsinvandringen. Det förhåller sig nämligen så – no shit, Sherlock! – att arbetskraftsinvandraren också blir äldre, så det är bara som att kissa på sig: det värmer i början men blir kallt efteråt. Enda sättet att på ett hållbart sätt förhålla sig till en åldrande befolkning – befolkningen blir dessutom äldre över hela jordklotet, vilket nuförtiden är den enda reella anledningen till att befolkningen ökar – är att höja pensionsåldern, höja förvärvsgraden dessförinnan, öka pensionsavsättningarna (vilket ger mindre lön att leva på) och ändå acceptera att vi får det sämre på äldre dagar.
3) Det finns i sak inget, absolut inget som talar emot arbetskraftsinvandring. Av samma anledning som vi har internationell handel, internationella studier och multinationella företag så brukar det visa sig att ekonomin blir bättre om folk rör på sig än om de inte gör det. En sak däremot, som brukar vara en utgångspunkt i dessa rörelser, är att den ska vara så gott som självförsörjande. Vilken svensk medborgare vill/kan komma till USA och första dagen gå och begära bidrag? Som ett alternativ till den svenska modellen finns också den anglosaxiska – där är det nämligen konjunkturbaserat hur många tillstånd som får beviljas för ett år. Storbritannien exempelvis minskade sin arbetskraftsinvandring rejält i höstas, eftersom det inte fanns något behov av andra än experter.
4) Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt. Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja. I SVD Näringsliv den 23 juni fanns en rätt avslöjande artikel om bluffinvandring från Kina – Bluffbolag fick hjälp av Invest Sweden. Sedan är det också så, för riktighetens skull, att när väl Migrationsverket har utfärdat tillstånd så finns idag inget bra lagstöd för efterkontroller – man får vänta och se vad som händer när arbetstagaren söker förlängning av sitt tillstånd. Vilket kanske inte händer. Eftersom personen då är försvunnen.
