Inlägget nedan handlar om människor som får både asyl/uppehållstillstånd och sedan svenskt medborgarskap på falska grunder. Detta har många både inom och utom Migrationsverket larmat om under lång tid, men på högre nivåer vill man inte riktigt ta till sig detta och inse vad det kan ställa till med om man inte stoppar missbruket innan det är för sent.
Jag tar upp frågan på högre nivå (tjänstemanna-, inte politisk) om återkallande av svenskt medborgarskap för den som tillskansat sig detta (och uppehållstillståndet) på helt oriktiga grunder. Jag får veta att det gjorts en utredning (what else is new?) och att det inte ansetts möjligt att återkalla medborgarskap trots att urkundsförfalskning och lögner ligger till grund för detsamma. Jag påpekar att man kanske kan titta på hur det ser ut i andra länder, men får veta att ”det här är Sverige”.
I utredningen SOU 2006:2 Omprövning av medborgarskap framgår att utredaren tittat på sju andra länder och i samtliga dessa finns möjligheten att återkalla medborgarskap som beviljats på felaktiga grunder. De länder som utredaren titta på är: Danmark (sedan 2002), Finland (sedan 2003), Norge (oklart när lagen trädde i kraft), Nederländerna (sedan 2003), Storbritannien (sedan 1948), Tyskland (oklart när lagen trädde i kraft) och Kanada (sedan 1977). Det är inte vanligt att medborgarskap återkallas i något av dessa länder, men möjligheten finns lagstadgad.
Jag anser givetvis inte att man ”lättvindigt” ska kunna ta ifrån människor ett beviljat svenskt medborgarskap, men möjligheten bör finnas. Det är stötande för rättsmedvetandet både att människor beviljas både asyl/uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap utan att vi vet vilka de är och varifrån de kommer.
Sverige kan nog lära sig av andra länder. Och Sverige borde dra lärdom av kriser och tidigare händelser och inte ta på skygglappar och sätta in öronproppar och låtsas som det regnar. Tills det är för sent.