En migga berättar följande – som liksom så mycket annat på denna blogg borde väcka intresse hos ansvariga politiker, myndigheter och media. Men inte gör det…
Apropå inlägget En socialsekreterare berättar (22 augusti 2010)
Jag har fått flera samtal från förvirrade socialsekreterare som är ledsna för att deras klienter från Somalia avslöjats med att de tar bidrag både från socialen och Migrationsverket eftersom de har två olika identiteter. I den ena identiteten är de anhöriginvandrare, gifta med någon som har uppehållstillstånd i Sverige eller som barn till en sådan person. I den andra identiteten är de asylsökande, påstått nyss hitkomna från krigets Somalia. Familjen är kvar där etc.
Det finns även fall där en och samma person lyckats få tillstånd både som anhörig och som asylsökande och uppbär socialbidrag från två olika kommuner samtidigt.
Jag hoppas att det inom en mycket snar framtid kommer att tas fingeravtryck av alla! Av personer som får visering, av personer som uppehållstillstånd p.g.a. studier, av personer som får tillstånd som anhöriga till någon, av personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. I och för sig blir kanske vi som jobbar med asyl kanske arbetslösa då, och många socialsekreterare likaså, för att inte nämna alla de som jobbar med integration. Men det är ett billigt pris att betala för att få ordning på de stora bedrägerier som pågår. Det finns andra jobb för oss allihop.
Kommentar: Någon ansvarig kommer som vanligt inte att reagera över detta. Så här är det, detta pågår. Men man låtsas inte om det i Sverige. Det är för jobbigt att ta tag i det. Skattebetalarna tvingas se en del av sina pengar gå till bedragare från andra länder – och det enda de kan göra är att gnissla tänder och knyta nävar i fickor. Och kanske rösta in ett parti i riksdagen, som de tror ska bidra till en förändring, när alla de ordinarie partierna väljer att köra strutsvarianten.