Jag känner skam, vrede och förtvivlan över att så få kommuner sträcker ut handen.
Det säger Migrationsverkets nye generaldirektör Dan Eliasson enligt bland annat Vimmerby Tidning. Han vill sätta 90 procent av Sveriges kommuner i en offentlig skamvrå. Det handlar om dem som alla envisas med att kalla ”ensamkommande flyktingbarn” och att inte kommuner tar emot dem. Orden ”ensamkommande flyktingbarn” används som et mantra av nästan alla trots att majoriteten av dem det gäller varken är ”flyktingar” eller egentligen vad vi tänker på när vi hör ordet ”barn”. Orden ”ensamkommande flyktingbarn” som ständigt används tycks vara de enda som är pk i debatten. De frammanar bilden av just ensamma barn, trots att fakta är följande, och jag citerar min egen bloggning från den 27 mars 2007:
År 2006 sökte 820 barn och ungdomar, som inte hade fyllt 18 år när de anlände, asyl i Sverige. 551 av dem var 16-17 år gamla och 210 var 13-15 år. Endast 59 var yngre än 13 år.
Under januari och februari i år har 242 barn och ungdomar, som inte hade fyllt 18 år när de anlände, sökt asyl i Sverige. 164 av dem är 16-17 år gamla och 59 är 13-15 år. 19 var yngre än 13 år.
Många av de 551 16-17-åringar som kom förra året har hunnit fylla 18 år och är inte längre ”barn”. De 17-åringar som kommit i år fyller också 18 inom mindre än ett år. Dessutom kan en del av dem som sagt sig vara 17 år de facto redan vara 18 eller 19 år gamla, vilket ibland upptäcks under asylprocessens gång.
Det kan knappast vara rimligt att man behandlar alla dessa unga män som ”barn”! Snarare bör de behandlas som just unga män (som i sina hemländer betraktas som vuxna även om de inte gör det här) och man bör ha i åtanke att så snart de har fått uppehållstillstånd så ansöker deras föräldrar och syskon under 18 år om att få förenas med dem i Sverige. Det gäller således att se verkligheten när man planerar och den är att 551 unga män behöver någonstans att bo tills deras familjer anländer och då behöver hela familjen någonstans att bo. Att tänka i kortsiktiga ”ensamkommande barn”-banor för 16-17-åringar är inte särskilt smart…
Men till och med generaldirektören fortsätter att spä på den felaktiga bilden av små ensamma barn i stället för att tala klarspråk! Och vad hände förresten med de bestämmelser som åtminstone gällde för bara några år sedan: att man ska leta efter dessa barns och ungdomars föräldrar och återförena barnen med dem i hemlandet, om dessa barn och ungdomar inte har rätt till uppehållstillstånd i Sverige? Nu verkar det ha blivit så, i den allmänna debatten, att det ses som självklart (vilket det alltså inte var tidigare) att alla ungdomar som kommer hit ensamma automatiskt ska få uppehållstillstånd! Mig veterligen har lagen inte ändrats så varför har då praxis ändrats? Ska inte alla ärenden hanteras enligt lagen? I så fall ska det inte talas om ”ensamkommande barn” som om de alltid hade en absolut rätt att få stanna här .
De barn och unga som enligt utlänningslagen har rätt till asyl, är ”skyddsbehövande i övrigt ” eller har vad lagen kallar ”särskilt ömmande skäl” ska beviljas uppehållstillstånd. De som inte har något av de i lagen stipulerade skälen att stanna här ska så snart som möjligt återförenas med sin familj i sitt hemland.
Hur ska folk kunna få någon respekt för lagar och förordningar, hur ska folk kunna ”respektera asylrätten” om allting urholkas så till den grad som det gjorts på senare tid? Det borde generaldirektören också vara allvarligt bekymrad över.