Klicka på bilden för att lyssna på ett kort inslag i Sveriges Radios finska inslag.

På finska:

Suomen jatkosodan veteraaneihin kuulunut Kurt Antskog on kuollut. Hän oli yksi viimeisistä jäsenistä viime vuonna lakkautetussa sotaveteraanien yhdistyksessä Ruotsissa.

Tukholmassa asunut Antskog kuoli 98-vuoden iässä. Hän syntyi kesäkuussa 1923 Kemiönsaarella Varsinais-Suomessa.

På svenska:

Kurt Antskog, en av veteranerna från det finska fortsättningskriget, har avlidit. Han var en av de sista medlemmarna i Krigsveteranföreningen i Sverige, som lades ner förra året.

Kurt Antskog var bosatt i Stockholm och dog 98 år gammal. Han föddes i juni 1923 på Kemiönsaari i Egentliga Finland.

Snart är de alla borta. Alla de finländare, och de lilla antalet svenskar som frivilligt stred för Finland. Om mitt möte med Kurt Antskog skrev jag här:

•  Finland. Självständighetsdagsmottagning och två krigsveteraner – en svensk och en finländare. 7 december 2019. Ur texten:

En ny bekantskap bjöds jag också på: Kurt Antskog, finlandssvensk krigsveteran boende i Stockholm. 96 år fyllda. Han berättade lite om var han stridit och när han hörde mitt namn – Wager – så berättade han om en man han hade träffat som hette Päkki, en förfinskning av det svenska efternamnet Bäck, som pratade om släkten Wager i Viborg, som hade en trävarufirma. Kurt Antskog undrade om jag kände till den. Ja, det gjorde jag förstås eftersom det var min farfar Sören och en av hans bröder, Uno, som då bodde i Viborg. Där ägde de skogar och ett sågverk och sysslade med export av trävaror. Att världen kan vara så liten! Här är en liten inspelning som gjordes i sorlet bland de hundratals gästerna. Man hör nog ändå efter ett tag ganska tydligt vad som sägs.

 

Svenske Jan Erik Kjellberg gick bort hösten 2021, 97 år gammal. Om honom har jag skrivit i flera texter här på sajten:

•  Vila i frid, Jan-Erik Kjellberg. Den siste av de frivilliga soldater som stred för Finland i fortsättningskriget har gått hädan. 14 september 2021. Ur en text daterad 30 november 2017, från första gången jag: träffade Jan-Erik Kjellberg:

 Under föreställningen satt jag bredvid en mycket gammal man som jag bara hade hunnit nicka ett “god dag” åt innan filmen började. Jag tittade på honom ibland i smyg för att se om han somnat, men det hade han inte. Han satt blickstilla med händerna i knäet genom hela filmen och följde med allt som hände. När filmen var slut och publiken hade applåderat var det ovanligt tyst i salongen. Inte det vanliga sorlet utan det var som om många var försjunkna i egna minnen och tankar; att människor var starkt gripna av vad de sett rådde det inga tvivel om. Jag vände mig mot mannen som satt kvar bredvid mig och frågade om han var en av dem som stred i det krig vi just sett skildras i filmen. Han nickade.

Jag frågade: “Oletko suomalainen? Oletko sotaveteraani?” (Är du finländare? Är du krigsveteran?”) eftersom det ju var det mest troliga. Men hans svar var en lätt skakning på huvudet och ett korthugget “svensk”. Det visade sig att han hade deltagit i Svenska Frivilligkompaniet 13 december 1942 – 26 september 1943 och fyllt 21 år den 26 mars 1943. Jag blev både glad och rörd, jag klappade honom på armen och sa att jag själv och alla finländare är oändligt tacksamma för att han, som inte alls hade behövt det, ställde upp för oss och var beredd att offra sitt liv. Hans namn var Jan-Erik Kjellberg.

Här finns några program gjorda av Sveriges Radio Finska med Kurt Antskog på finska och med Jan-Erik Kjellberg på svenska. Programrubriken till programmet med Kurt Antskog lyder på svenska: ”Veteranen från finska fortsättningskriget Kurt Antskog, 95: Jag kände ingen rädsla”.

Klicka på respektive bild för att lyssna på programmen.

 

 

 

 

 

 

Vila i frid, Kurt och Jan-Erik och alla andra som stred för Finland mot den övermäktiga Sovjetunionen och lyckades bevara Finland fritt. Ett Finland som reste sig efter stor förödelse och många förlorade liv och idag är ett av världens bästa och lyckligaste  länder att leva och bo i.

 

© denna sajt.