Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln.

Kort ur texten:

Regeringen behöver alltför ofta inte ta ansvar för den politik den har bedrivit. De konkreta konsekvenserna av misslyckad nationell politik är det många gånger kommunerna som tvingas hantera. Ett exempel är migrationen. Regeringen – och riksdagen – kan påverka migrationspolitikens utformning, men det är kommunerna som måste handskas med de praktiska svårigheterna, som att hitta bostäder.

Varför vägrade inte kommunerna att acceptera regeringens överkörning och sa nej med emfas från början? Alltså de kommuner som helt enkelt inte hade en enda ledig bostad och som regeringen ville tvinga åsidosätta sina egna kommunivånare som ofta stått många år i bostadskö. Alla ojade och vojade sig, men ingen vägrade trots att de måste ha kunnat räkna ut att det var exakt just detta som skulle komma att ske: att det skulle bli problem när de tillfälligt mottagna personerna, som fick andrahandshyreskontrakt för de två år som etableringsfasen – som var ytterligare ett nytt påhitt – pågick, skulle lämna de tillfälliga boendena.

Varför gick alla kommuner med på detta urholkande av deras rätt till kommunalt självstyre? Varför accepterade de regeringens diktatoriskt stiftade “bosättningslag”? En regering, som till stor del själv är ansvarig för att mängder av människor lockades hit till ett litet land som absolut inte är “första asylland” för någon. Vem minns inte extasen på Medborgarplatsen hösten 2015 när allehanda ministrar och riksdagsledamöter slöt upp tillsammans med landets statsminister under en jättelik banderoll där det stod “Refugees welcome!”? Regeringen som var oförmögen – eller av någon anledning ovillig – att erkänna att Sverige inte på något som helst område har kapacitet att ha dem här. Varför vägrade kommunerna inte ta emot människor i kommuner där bostäder inte ens fanns åt dem som kunde betala för dem och där redan många köande skattebetalande kommuninvånare och andra stod i åratalslånga köer för att få någonstans att bo? Vilka kommuners invånare var glada åt detta? De tillfrågades ju inte ens, de skulle bara stå tillbaka och de skulle bara betala. Vidare ur artikeln i GP:

Enligt Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät från 2017 svarade drygt 50 kommuner att de har egna bostadsrätter och/eller småhus som hyrs ut till nyanlända och 129 kommuner svarade att de, året dessförinnan, hade gett nyanlända förtur till kommunala hyresrätter.

Med hänvisning till just det kommunala självstyret och ansvaret för kommunens invånare och skattebetalare i första hand, borde varje kommun ha svarat regeringen att “vi tar emot så många vi kan men ni bestämmer inte antalet”. Det är ju inte de svenska kommunerna som bär skulden till den enorma invandringen av människor som till 60 procent var ekonomiska migranter (enligt Frans Timmermans, EU-kommissionens förste vice ordförande, i augusti 2016) som Sverige inte har kapacitet att hysa, föda , klä och utbilda. Det finns inget “främlingsfientligt” i att konstatera ett absolut faktum. Till slut, ur artikeln i GP:

Att det råder bostadsbrist är ett faktum som regeringen torde ha varit högst medveten om redan när bosättningslagen utformades. Trots det har man föga gjort för att hantera problemet. I stället låter man kommunerna ta ansvaret.

Just det. Men kommunerna kan inte också denna gång stå handfallna och låta regeringen – eller de människor som under två år haft tillfälliga andrahandskontrakt – köra över dem.

Samma lagar, samma rättigheter, samma skyldigheter ska gälla för alla i Sverige.

Det finns ingen annan väg att gå om man vill att Sverige ska hålla ihop (vilket ändå kommer att vara nästan omöjligt) än att samma villkor på alla samhällsområden gäller för alla här bosatta. Om Sveriges regering nu skapar helt nya, unika separatistiska system som innebär att samma lagar, rättigheter och skyldigheter inte ska gälla alla människor som är bosatta i landet, då bör den feministiska S- & MP-regeringens agerande föras till Europadomstolen för prövning och avgörande. Då kan Sverige bli det enda EU-landet, troligen det enda landet i världen, som stäms inför en internationell domstol för diskriminerande särbehandling av sina egna medborgare.

Länkar:
•  Förordning (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
  Lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning

 

© denna sajt. OBS! Vänligen länka till detta inlägg vid citat eller användande av något i innehållet.