I en artikel med rubriken Åtta års väntan på uppehållstillstånd skriver NSD om en iranier som ”i åtta år bott i Kiruna, jobbat, studerat svenska och betalat skatt”. I artikeln står också:

Under tiden har asylprocessen haft sin gång. NZ räknar med att han har fått mellan sex och åtta negativa besked.

Där står vidare att

Av någon anledning har någon avvisning aldrig verkställts.

Men hur ensidigt och tendentiöst får man skriva i en artikel som läses av tiotusentals människor??? Var är konstaterandet att man inte kan få asyl eller uppehållstillstånd genom att inte respektera att man fått avslag på sin ansökan om asyl eller permanent uppehållstillstånd (PUT)  – inte en men sex eller åtta gånger? Menar NSD att man ska kunna tvinga sig till uppehållstillstånd för att man struntat i vad svenska myndigheter och domstolar har kommit fram till? Så fungerar inte lagen, där finns ingen paragraf som säger:

§ X
Om en asylsökande har fått avslag på sina ansökan om asyl eller uppehållstillstånd sex till åtta gånger och därför inte ansetts ha asyl-eller skyddsskäl i Sverige, kan denne själv välja att inte rätta sig efter svensk myndighets och domstols beslut. Den asylsökande, som i flera prövningar inte enligt utlänningslagen ansetts ha skäl att stanna i Sverige, beviljas då permanent uppehållstillstånd på grund av  sin vägran att lämna landet.

När det gäller varför avvisning inte verkställts borde man på NSD vara så pass väl insatt att man känner till att det hänger på den sökande själv: om denne vägrar  söka pass är det svårt att få Iran att ta emot honom. De är den asylsökandes sak att söka det pass som gör det möjligt för honom att återvända när han har fått besked om att han inte får stanna i Sverige. Om han inte gör det, är det det som är anledningen till att avvisningen inte verkställts. Det borde NSD ha angett i detta fall, om tidningen hade velat ge en korrekt bild av skeendet.

Att sedan behöva läsa detta i en seriös tidning är bedrövligt:

Men att åka tillbaka till Iran där man inte kan lyssna på vilken musik man vill eller uttrycka sina åsikter fritt ser han inte som ett alternativ.

Det är inte så att en asylsökande kan välja att inte se som ett alternativ att återvända till sitt hemland för att han där inte kan uttrycka sina åsikter fritt eller lyssna på vilken musik han vill! Och att han ”vill kunna planera för en framtid i Sverige” har ingen betydelse – har man fått avslag på sin ansökan om att få stanna här upp till åtta gånger så är det ju uppenbart att man inte anses ha rätt att planera för en framtid här.

Medierna måste börja rapportera korrekt om asylfrågor! Att inte göra det skadar inte bara tilltron till journalistiken utan också till rättssystemet. Det skadar även möjligheterna för dem som har behov av skydd här, att man skriver så här slarviga artiklar som inte resonerar kring något annat än att en person vill vara här! I artikeln framgår överhuvudtaget ingenting som skulle kunna medföra att man nu, plötsligt, skulle kunna bevilja uppehållstillstånd, när man tidigare avslagit dennes ansökan upp till åtta gånger. Inte heller att mannen som NSD skriver om skulle ha blivit fel behandlad av myndigheter och domstolar.

Dessutom: Här handlar det inte om åtta års väntan på uppehållstillstånd! NSD bör titta på handlingarna och se efter när avslagen kom (i Migrationsverket och utlänningsnämnden eller migrationsdomstolen), det var förmodligen för omkring sex år sedan. I så fall var väntan cirka två år, inte åtta! Och efter att man fått avslag i två instanser och om ärendet inte tas upp till prövning av Migrationsöverdomstolen har man heller inte enligt utlänningslagen rätt att arbeta här, eftersom man enligt lagen ska återvända för att man inte fått tillstånd att stanna här.

Till slut: Om den asylsökande mannen har löfte om arbete i minst ett år, med acceptabla villkor och acceptabel lön, kan han från hemlandet söka arbetstillstånd. Det kommer han med stor sannolikhet att beviljas – om man inte anser att hans långa illegala vistelse här ligger honom i fatet. Då får han alltså arbetstillstånd (inte uppehållstillstånd) och ska försörja sig själv helt och hållet. Efter fyra år som självförsörjande med fast anställning kan han söka permanent uppehållstillstånd. Så säger den lag om arbetskraftsinvandring, som började gälla den 15 december 2008. Och Sverige behöver arbetskraft, så hans chanser att komma hit och arbeta borde vara goda, förutsatt alltså att hans vägran att lämna landet och därmed följa landets lagar, inte vägs in som en negativ faktor.

© OBS! Kopiera inte texter från min blogg i sin helhet!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här!