Den 29 maj skrev jag ett inlägg på Newsmill under rubriken Mauricio Rojas, kom tillbaka! Jag skrev bland annat:
Hade man lyssnat på Mauricio Rojas och hade man haft en kraftfull, rak och tydlig integrationsminister i Sverige under de gångna drygt nio åren så hade mycket kunnat vara annorlunda.
Läs gärna hela artikeln på Newsmill.
Den 9 september intervjuades Mauricio Rojas på Svenska Dagbladets ledarblogg och han sa, bland mycket annat:
Man kan inte ackumulera så mycket utanförskap och ovärdiga levnadsvillkor utan att det smäller.
Svenska Dagbladet frågar Mauricio Rojas:
Ett av alla debattinlägg som skrevs i våras när upploppen i Husby bröt ut var en text på Newsmill av Merit Wager. Hon lyfte fram att du för nästan tio år sedan hade varnat för att något sådant skulle kunna ske i Sverige. Vad tänkte du när du fick höra om Husby?
Mauricio Rojas svarar:
Jag tänkte, oj, nu händer det som vi visste någon dag skulle hända. Man kan inte ackumulera så mycket utanförskap och ovärdiga levnadsvillkor utan att det smäller. Och det är ungdomarna som reagerar, de som jag kallade utanförskapets barn eller Sveriges oälskade barn, som det hette i min bok som publicerades redan 1995 och där jag förklarade varför det som hände i Husby och andra förorter skulle hända.
Det är fullkomligt hopplöst – i praktiken omöjligt – att i Sverige få s.k. ”ansvariga” att lyssna – innan det är för sent! Och inte ens då, när det är för sent, klarar de av att dra slutsatser och använda sina misslyckanden för att försöka förändra sådant som deras egen tröghet och okunskap har skapat! Det finns mycket som dessa människor, som påstår sig ”företräda” folket, säger och gör som är direkt skadligt för just det folk de säger sig företräda. Och för deras barn, barnbarn och alla kommande generationer!
Megalomana svenska politiker har inte förstått att för att man ska kunna säga att man företräder sina väljare så måste det lite mer till än att man räknar antalet röster i ett val vart fjärde år! Om politikerna bara bryr sig om antalet röster för att de avgör om de får sitta vid makten (som för alla partier och politiker tycks vara huvudsaken), men inte på riktigt företräder de väljare som gett dem sin röst i tro att de ska just ”företräda” dem, då är de falska och då kan de omöjligt påstå att de är vare sig ”förtroendevalda” eller att de företräder” några andra än sig själva! Personerna i regeringen är förresten inte ens ”förtroendevalda”, d.v.s. de är inte valda av folket…