SR P1 har nyligen gjort en mycket ambitiös dokumentär serie om det tragiska fallet där en irakier dog (man vet inte hur eller varför eftersom utredningen inte är klar) i samband med att han, efter många negativa beslut i olika instanser, skulle utvisas till sitt hemland. När man lyssnar på reportern får man intrycket av att ingen, som säger att han inte vill lämna Sverige, ska behöva göra det. En märklig antydan i Public Service, eftersom innebörden av den inställningen är att utlänningslagen ska upphöra att gälla i nuvarande form och att Migrationsverket kan läggas ner eftersom var och en ändå själv ska få bestämma om den vill leva och bli försörjd i Sverige eller inte. Egentligen borde SR P1 ta och göra en lika ambitiös dokumentärserie om miggornas ofta fruktansvärda vardag också. Men det är nog inte lika intressant eftersom både Public Service och de flesta andra medier ser miggorna som onda, elaka och omänskliga och då är det väl bara rätt åt dem, det som miggor berättar nedan. Eller?
En migga berättar att våld, hot och trakasserier mot Migrationsverkets personal ökar.
Våldet, hoten, trakasserierna sker vid besök i verkets lokaler, på asylboenden och på förvaren, men också genom att anställda kontaktas privat efter kontorstid via sms, Facebook och telefon.