Den här tidningen, Damernas värld, grundades 1944 och har alltså funnits i 77 år. Så här presenterar den sig:
Sveriges ledande mode- och livsstilsmagasin
Damernas värld är Sveriges största modemagasin med hög kvalité i alla led och som rapporterar, analyserar, guidar och alltid bjuder på god modejournalistik både i text och bild. Här får man drömma sig bort och också ta del av sådant som är viktigt i en modern kvinnas liv – inspirerande människor, relevanta samhällsfrågor som berör, de mest intressanta rösterna och naturligtvis ämnen som är viktiga för välbefinnandet och det egna uttrycket: mode, skönhet, kultur, resor, mat och inredning. Damernas värld är kvalité och god smak i alla led. Vi delar även ut det prestigefulla modepriset ”Guldknappen”.
Kvinnor i flera generationer har läst den, tittat på modebilder, fått tips om hud- och hårvård och makeup, om både dyra och billiga kläder och skor, semesterresmål, hur man anlägger en vacker trädgård, möbler och inredning. Och dessutom har de kunnat läsa intressanta artiklar, krönikor och intervjuer. Damernas värld har ända in i dagens digitaliserade tid existerat som papperstidning och många som sedan länge lämnat morgon- och kvällstidningar i papper bakom sig, blir fortfarande glada över, när den dimper ner i brevlådan och de kan bläddra i det ”glossy magazine” som Damernas värld förblivit.
Dock: på senare tid har tidningen förändrats, sakta men säkert. Fortfarande är det ”glossy”; mycket är intressant och nyttigt och en del material ger en möjlighet att drömma sig bort från verkligheten ett tag. Men i takt med att Sverige haft en – i förhållande till sin folkmängd – mycket stor invandring från mängder av olika länder och kulturer, har också reportagen och artiklarna blivit mer ”mångkulturella”. Det är givetvis en naturligt utveckling eftersom Damernas Värld givetvis vill bredda sin läsekrets och försöka få kvinnor med invandrarbakgrund att också börja läsa det traditionstyngda magasinet. Det finns inget negativt att säga om det. Tvärtom. Men blir det för mycket av ”mångkultur” så riskerar det att mista sin dragningskraft på dem som nu kanske är tredje generationens svenskar som läser magasinet som både mamma, mormor och farmor läst. Så balansgången för Bonnier-magasinet är inte helt lätt.
Tiderna förändras och tidningar och magasin med dem, det är som sagt helt naturligt och självklart. Men nu har något smugit sig in också i Danernas värld, som inger ett visst obehag och gör att det känns som om också den här ”oasen”, som alltid varit opolitisk och icke rasistisk, har tagit ett steg åt ett håll som kan komma att stöta bort en del läsare.
I Damernas värld nr 9/2021 kan man nämligen på sidan 61 läsa en krönika av en kvinna (med, som det anges i en annan artikel om henne: ”svensksomalisk bakgrund”) som både i ingressen och i texten skriver om en ”medelålders vit mellanchefsman”.
Att Damernas värld slår in på den här vägen, att publicera rasåtskiljande uttalanden är obehagligt och det finns säkert en hel del läsare som blir illa berörda av att de i sin ”favorittidning” inte längre slipper sådana här rasistanstrukna, nedvärderande texter. Påverkanslobbyismen kring ordet ”vit” som ett rasistiskt nedvärderande ord pågår överallt och har alltså nu släppts in också i modemagasinens värld – eller egentligen, såvitt känt, bara i ett modemagasins värld. Att den här krönikören petar in ordet ”vit” när hon kunde ha skrivit: ”…som en medelålders mellanchefsman”, är medvetet och torde vara ägnat att bidra till att cementera någon sorts märkligt skuldbeläggande av svenska män (som till en majoritet är just ”vita”). Det är lite märkligt att Damernas värld tillåter det här; det gör att synen på magasinet som en politiskt oberoende publikation förändras. Man får hoppas att de andra stora modemagasinen, som till exempel Elle och Femina med flera, inte tar efter utan fortsätter vara lite flärdfulla, ”drömma-sig-bort” och lika lämpliga för alla att läsa oavsett hudfärg.
Påpekande en gång till för säkerhets och tydlighets skull: Givetvis behöver modemagasin följa med i tiden och att flera modeller och intervjuade med utomeuropeisk bakgrund än tidigare syns, intervjuas och bidrar är en naturlig del av den utvecklingen. Det är politiseringen, hudfärgsuttalanden som det ovan som inte är acceptabelt. Inte om man vill vara ett magasin för alla.